Hur kan JAG vara en skolpojkes mamma i höst?

I tisdags var Adam på besöksdag till sin blivande skola. Det var spännande, inte minst för mig. Tror seriöst jag var nervösare än Adam. Han är inte någon grubblare, han tar saker som dom kommer och stressar inte upp sig i onödan. Han har ärvt det av sin pappa, jag är liksom raka motsatsen och får anstränga mig för att intre överföra min egna stress på honom.

Adam fick träffa sin lärare och samtidigt också veta vilka andra som skall börja på hans klass. Adams bästa kompis börjar i samma klass som honom vilket känns bra både för honom och för mig. Lyckan som lyste i Adams ögon när hans kompis plockade upp namnlappen med SAMMA FÄRG som Adams. Hade lätt kunnat ställa mig och fulgråta över att det var så fint. Men höll mig eftersom redan min fråga ” känns det bra, är det pirrigt” besvarades med en sträng blick och ett väsande ” kan du vara TYST?”

Känns i alla fall tryggt att han får börja ettan flera trygga kompisar. Han själv var väldigt glad över flera klasskompisar och kompisarna var glada över att Adam var där. Finns det något finare än barns kompisrelationer? Blir blödig bara jag tänker på det.

Det har varit en del frågetecken gällande skolstarten för Adam, inte att han inte skulle börja utan i vilken skola han skulle börja. Det är så skönt nu då vi vet, då han vet och det blev så som vi hade önskat.

En sak som jag inte helt vet hur jag skall tackla är ju känslan av att JAG inte är mogen att ha en skolpojke. Är jag så vuxen att jag kan sitta på föräldramöten i skolan, ha kvartssamtal med lärare och förhöra läxor. Tydligen ska jag ju vara det, men ärligt så känner jag mig inte riktigt så gammal. Jag växer väl in i rollen jag med, tillsammans skall vi i höst sen bekanta oss med vardagen som skolelev och mamma till en sådan. Det skall bli spännande.

Känns skönt att han är ivrig, han var så glad efter besöksdagen och konstaterade att det nog blir bra med skola i höst. Och det blir det, det tror jag absolut. Men nog känns tanken skrämmande ändå, att min lilla plutt ska lalla omkring där på en skolgård FULL av elever. Skönt att det är några månader kvar ännu, ett helt långt sommarlov innan det är dags.

IMG_5573

Men redan nästa vecka slutar förskolan och då är det dags för oss att tacka för denna tid. Det känns jobbigt, det har varit ett så otroligt fint förskoleår för Adam. Visst skall det bli skönt med sommarlov men samtidigt vill jag inte att förskolan skall vara slut redan. En vecka ännu ska vi njuta av det trygga och bekanta. Är tacksam över att få känna såhär, tacksam över att förskoleåret blev just så magiskt och fint som jag hade önskat. Adam har vuxit MASSOR under detta år, från ett litet barn till en skolmogen kille.

IMG_2729

En bild från bekantningsdagen till förskolan. Alltså lilla plutten ändå, ser ni tänderna? Ser ni hur liten han var? Minns att dom sa att barn växer massor under förskolan och JA det stämmer.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.