Nu släpper jag låren fria

Det är varmt, det är skönt och solen skiner. Sommaren är bakom hörnet och innerst inne i mitt privataste lilla rum har jag lite ångest. Lite är en underdrift, men att blotta känslorna känns skrämmande, så vi kan hålla det på en hanterbar nivå i detta inlägg tänker jag. Man ”ska” ju nämligen vara nöjd och stolt över kroppen, även om man också ”ska” vilja vara smal. Ekvationen går inte i hop för mig, jag vill inte ha dessa tankar som jag nu går och bär på, samtidigt som jag vill berätta vad jag tänker för att kanske stärka någon annan. Jag vet att jag inte är ensam, du som känner igen dig i min text är inte heller ensam.

Jag älskar sommar och värme, jag gillar att simma och leka på stranden, sparka boll med barnen på gården och cykla omkring i solskenet. Mitt problem, något som hindrar mig från att göra detta med 100% glädje, är min kropp. Tänk vad hemskt, jag önskar verkligen att fallet inte skulle vara så. Sommarkläder förlåter inget, sommarkläder döljer inget. Jag känner mig så sårbar när jag drar på mig ett par shorts och blottar mina lår.

Vad blir då lösningen på detta?

Alternativ ett är såklart långa byxor i väder som väder, inte visa mig med annat än långbyxor. Med tanke på förra sommaren känns det ändå inte speciellt lockande, kommer storkna. SÅ NEJ TACK!

Alternativ två är att lägga tid och energi på att banta. Att riskera den lilla stabilitet som finns i mitt psyke just nu, att riskera månader av ätstört beteende och i värsta fall påverka mina barn och deras syn på sig själva. Att behöva avsluta amningen för att inte riskera Vidars hälsa. SÅ NEJ TACK! 

Alternativ 3 blir ju då att helt enkelt samla mod, dra på shortsen och sakta men säkert lära mig att JAG ÄR PRECIS LIKA JÄVLA OKEJ NU SOM FÖR 2 ÅR SEDAN. Jag har samma rätt att gå i shorts nu som fet. Det är så svårt, det är så jävla svårt, att börja tro på det men jag SKA försöka göra det i alla fall.

Jag vet att många med mig känner stressen och pressen inför sommaren. Och jag vill inte att det ska vara så, jag vill kunna dra på mig sommarkläder och gå ut och leka med mina barn utan att jag skall fundera på om mina lår ser för feta ut eller inte. Så nu utmanar jag mig själv, jag ska våga göra detta i sommar och verkligen försöka släppa utseende fokus. Jag ser ut såhär, mina lår ser ut såhär och jag är inte sämre för det.

-2469794573281113051_IMG_5756

Så nu kör jag shorts i alla fall, för att visa mig själv att det inte är farligt. Och det känns skrämmande och jobbigt, det känns naket och pinsamt. Jag är inte rädd för kommentarer eller blickar, jag är rädd för att visa mitt egna (i mitt eget tycke) misslyckande. Min viktuppgång känns som ett kvitto på mitt egna misslyckande. Jag vet att jag är hård mot mig själv men jag vet också att jag behöver blotta mina tankar för att kunna jobba vidare med mig själv. Jag vill inte skämmas för varken min kropp eller mina känslor.

-4554957270725038758_IMG_5752

Så här och nu släpper jag låren och tankarna fria! Genom att visa bilder på hela min kropp här i bloggen tänker jag att alla nu sett mina lår och då behöver jag ju inte dölja dem längre. Jag önskar att jag snart skall bli säkrare i mig själv, att jag skall bli snällare mot mig själv och hitta en balans i livet som gör att min kropp och knopp skall må bra. Jag vill inte jaga lyckan genom bantning, för den lyckan är FALSK. Jag vill inte mäta mitt värde mot utseende eller vikt, jag är värd mer än det. Jag vet det, jag önskar bara att jag också trodde på det själv.

Om du som jag sitter med dessa jobbiga känslor kring sommaren och shortsvädret så kan vi kanske ta varandra i handen. Om vi tillsammans vågar njuta av solen och värmen blir det inte lika läskigt. Sen måste man inte ha shorts om man inte vill, man kan ha lösa svala långa byxor också. Men om man vill ha shorts önskar jag att man vågar.

Jag vill ha shorts och jag vill inte låta mina indre tankar hindra mig. Nu är låren lössläppta och hittills känns det faktiskt bra, läskigt men ändå bättre.

Såhär ser jag ut i sommar. För att minska på fokus kring min kropp önskar jag av hela mitt hjärta att du INTE kommenterar den heller. Du får gärna peppa, berätta om egna upplevelser eller liknande. Men vi skippar kommentarer som ”du är fin precis så som du är” okej? Det handlar inte om fin eller ful.

 

14 reaktioner till “Nu släpper jag låren fria”

  1. I hela min ungdom gick jag med svarta jeans om somrarna. Jag har aldrig gillat mina lår och pendlat mycket i vikt under årens lopp. Förra sommaren var första sommaren jag gick med shorts och kände mig bekväm. Det handlar inte om fler eller färre kilon, utan sitter enbart i huvudet. I år ska jag jobba på att känna mig bekväm i bikini också.

    1. heja dig <3 ja tänk hur mycket tid av ens liv man sätter / har satt på att fundera på dessa saker. Hade också några somrar där jag till och med tränade i shorts, den friheten längtar jag tillbaka till. Ska jobba hårt med insidan och bli bekväm i shortsen <3

  2. Jag har brutit ena benet och har ett fult ärr kvar men de är ju ”naturligt”. Under mina graviditeter har jag fått åderbråck och fy va jag skäms för att gå med shorts som slutar ovanför knäet så det syns, men det är ju också ”naturligt”. Det är ju faktiskt mera naturligt att va gravid och få barn än att gå och bryta benet men på något sätt sitter det i huvudet att symptomen på graviditeter ska försvinna (magen, brösten, foglossningar, hemorrojder, ÅDERBRÅCK, jaa you name it…) och här är ett misslyckande utav min kropp som inte kan tillbaka och va ”normal” igen. Men vadå normal? Det är väl klart om man har haft en baby i magen och vuxit från ingenting till en mindre melon att föda ur sin nedre del så är väl standarden på ”normal” lite förändrade.
    Lycka är att känna sig lycklig oberoende utseende! 🙂

    1. ja tänk ändå, undrar hur många som svettas i långa byxor för att man skäms för kroppen. Och håller med om ”normal” tänket, lite lika som att komma ”tillbaka”. Om vi skulle jobba mot att må bra istället kanske fokuset på utseendet skulle minska ens lite.. ska också jobba mot att känna mig bra såhär, utan krav på att dölja eller ändra <3

  3. Jag tänkte i lite liknande banor idag. Det var rättare sagt en på stan som helt enkelt rockade sin outfit o. de slog mig att det inte alls har något att göra med om man är smal eller fet utan att man skall vara stolt över sin kropp, sin stil. De här blev så flummigt, oj om man skulle kunna spela upp det man sett som ett litet filmklipp. Det kom emot en kvinna som hade shorts o. topp o. gick med så bestämda steg o. det fladdrade till lite i låren, men hon utstrålade en sådan självsäkerhet att ja blev avundsjuk på hennes sätt att gilla läget. Efter en stund gick en smal kvinna förbi oss i en spänd klänning så att man såg vilken modell på trosorna hon hade, men hon gick hela tiden o drog i sin klänning neråt vid rumpan för den tydligen åkte upp o hon var troligen obekväm i att möjligen visa hela härliga rumpan, fastän den egentligen hela tiden syntes, de va ju bara lite tyg fastklistrat emellan. O. hon sen igen gjorde mig irriterad, va e d för vits med så kort klänning om man inte kan bära den så som den e.

    1. jag ÄLSKAR att möta folk som är självsäkra, oftast är dom så otroligt vackra också. Själv är jag så osäker så jag vågar liksom inte ens försöka. Vill bli modigare på den fronten, vill en dag vara den där bruden som med bestämda steg och dallrande lår går omkring på stan. DET är GOALS för mig.

  4. Känner så igen mig i det du skriver! Igår skulle jag ut och cykla, och drog först på mig ett par joggingbyxor. Men det var alldeles för varmt och jag velade om jag ska dra på mig caprishortsen i stället. Sen tänkte att herregud inte kan jag ju börja svettas i joggare bara för att jag har tjocka ben, och vem skulle se mig här ute på vichan. Så jag drog av mig joggingbyxorna och tog shortsen i stället.
    Har ångest inför kommande sommar och klädseln på jobbet och när jag ska nånstans, för som du sa så döljer sommarkläder inget. Skulle vilja banta, men saknar självdisciplin totalt. Det är lättare på vintern när man kan svepa in sig i tjocka tröjor, tunikor och ponchon. Men det är väl bara att dra på sig sina favoritkläder och skrida fram som en drottning :).
    Ha en skön sommar!

    1. Små steg, om man börjar med att bli bekväm med shorts hemma på gården kanske man märker att man mitt i allt är i butiken i samma shorts också. Ja jag tycker vi skippar bantandet och njuter av sommaren som riktigs drottningar <3 skön sommar till dig med!

  5. Du är fin som du är! Jag känner igen tankarna, förr använde jag aldrig shorts, kjol eller kort klänning. Men idag, tack vare du och alla andra som visar att det är okej att inte se ut som ”idealet”, så vågar även jag klä mig i lättare kläder. Jag känner ändå att om vi alla tillsammans slutar skämmas för våra kroppar och vågar visa dom som dom är, så kanske vi lyckas förändra världen och ge folk en mer realistisk bild av kroppar. För alla är vi olika, och alla är vi lika viktiga!

  6. Känner så igen mej.. alltid skämmats för mina lår men jobbar på det att kunna/våga gå i shorts. Igår var första gången som vuxen jag hade korta shorts på mej, bara hemma på terassen men en början iaf.
    En skön sommar till dej!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.