Mitt i allt blev det fotboll för hela slanten

Okej vet ni NU ska jag erkänna att jag haft förutfattade meningar och är genast beredd att medge att dom var FEL. Jag har nämligen tänkt att fotboll för barn varit på tok för allvarlig och inte något som passar våra barn. Min egna osäkerhet LYSER så stark igenom här, liksom eftersom jag inte kan något om fotboll kändes det skrämmande. Jag kunde ju inte förbereda barnen innan träningen. Ni vet träna innan så att man sen kan i alla fall lite. Inser ju nu på efterhand att det är JAG som tagit det på för stort allvar och tänkt att mina barn måste vara BRA på fotboll för att börja träna. I D I O T I S K T jag vet.

IMG_5327

Som tur hade Adams förskola besök att fotbollsskolan och han blev SÅ ivrig. Kom hem med en lapp och meddelade att NU ska han börja spela fotboll. Jag passade på att smida då järnet är varmt och samma eftermiddag var han på sin första träning. Fotbollsskorna hade vi redan köpt för ett tag sedan eftersom intresset för fotboll funnits men modet att gå på en träning inte varit där. 

Vi åkte iväg till träningen och Adam sprang iväg med sina kompisar och tränade på för fulla muggar. Han var så stolt och hade så roligt. Älskar att se när barnen gör något de gillar. För mig känns det viktigt att barnen rör på sig och har roligt samtidigt. Jobbar med mina egna osäkerheter kring att inte bedöma Adams prestation. Väldigt ocharmig sida jag upptäckt hos mig som förälder, något jag verkligen får jobba på. Man behöver liksom inte vara bäst för att vara med, för att duga. Vill inte föra över mina höga krav på mig själv till barnen. Jag vill ju skydda Adam från att känna sig ”dålig”. Och DÄR är mitt problem, man är väl inte dålig för att man inte kan? Ja jag får stå för min krassa syn på detta. Som medveten kan jag i alla fall aktivt jobba på att ändra synen.

IMG_5342

Så glad att Adam vågade prova, att jag vågade ge honom chansen och att vi tillsammans fick en SÅ positiv upplevelse. Intresset har smittat av sig och Saga meddelade nu att också hon vill prova på fotboll. Hennes dans tar paus nu över sommaren så då passar det perfekt med lite fotboll i alla fall under sommaren. I måndags var hon på sin första träning, det är en historia i sig. I bilen hem var hon i alla fall nöjd och glad och meddelade att hon nog vill fortsätta med fotboll.

Så från att vi varit en familj som inte haft något med fotboll att göra är vi nu en familj med två barn som tränar och har träningar 2 dagar / vecka var. Det sparkas fotbollar omkring på gården och dom är båda två så ivriga. Vi vet var vi kommer spendera eftermiddagarna nu. Bredvid en fotbollsplan. Och Vidar lär byta ut stenarna till gummit som finns på konstgräsplanen. Känns roligt och bra i hjärtat. Tur att man vågar testa också det som känns skrämmande. Jag är glad över att jag vågade utmana mina egna förutfattade meningar.

 

2 reaktioner till “Mitt i allt blev det fotboll för hela slanten”

  1. Vi har också 2 fotbollsbarn, en som just börjat ”på riktigt” i ett lag, och en äldre som ska spela ”på riktigt” med sitt lag för första gången denna säsong. Försöker hålla inne med mina åsikter och tänka att tränarna tränar och föräldrarna hejar, men kan ju nog inte låta bli att försöka peppa speciellt vår äldre spelare, som är lite onödigt försiktig och osäker ibland.. Samtidigt så är det SÅ kul att se dom utvecklas och bli duktigare hela tiden! Jag har aldrig spelat fotboll själv, och får nog många ”Men hallå mamma” då jag försöker förstå mig på reglerna ; )

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.