Varför vi ska sluta prata om vikten

Okej vi spinner vidare på detta inlägg, som engagerade stort igår. Tack för all feedback, både den positiva och den kritiserande. Jag är så glad över att det väckte tankar och diskussion, så många privata meddelanden som värmde mig. Samtidigt som jag är så ledsen över att så många kände igen sig, de som aldrig ens vågar prata om det. Tänkte börja med att klargöra vissa saker som jag inser att blev lite oklart igår.

  1. Inlägget igår var alltså inte menat som ett direkt svar till Camillas inlägg, insåg lite för sent att många tolkade det så. Tyckte själv att jag skrev om mina tankar och inte syftade på något direkt från hennes text. Spann vidare på den kommentaren jag skrev till inlägget. Borde kanske varit tydligare med det. Inlägget jag skrev har skavt i mig länge, funnit där i utkastet och gång på gång har jag filat på det men inte publicerat. Igår blev det publicerat efter att jag igen en gång blev påmind om hur ofta överviktiga framställs som något negativt. Något som ju ofta sker omedvetet, vi är liksom fostrade till att tycka så. 
  2. Jag kan skilja på sak och  person. Jag är så glad över att Camilla och folk med henne hittar glädjen i träning. Det finns inget bättre än att få riva av ett riktigt svettigt pass, det gillar ju jag också. Vill man träna för att gå ner i vikt är det inte min sak att ta ställning till och vill man dela med sig av resultat får man naturligtvis göra det. MEN redan där behöver man kanske vara medveten om att det kan trigga andra människor? Eller så känner man att man inte kan eller vill ta ansvar över den delen och fortsätter som förr. Jag tog privat kontakt med Camilla, bad om ursäkt eftersom jag insåg att hon blev sårad av mitt inlägg och vi försonades. No drama där. Jag tror hon förstod mig och som jag konstaterat flera gånger redan förstår jag hennes inlägg också. Men jag står för den kritiken jag riktade mot generaliserandet av överviktiga. Enligt mig var det onödigt.

IMG_2465

För att förtydliga släpper jag nu kopplingen till just Camillas specifika inlägg helt och pratar om skammande av överviktiga sådär generellt. Riktar inget mot någon specifik utan vill vara bolla lite tankar med er eftersom jag insåg att ni är en hel drös kloka läsare här på bloggen.

Jag behöver inte medhåll från alla, jag förstår att man som normsmal aldrig ens kan sätta sig in i hur vardagen för en tjock människa är. Det är en stor skillnad på att vara osäker över något och att ha ett helt samhälle som berättar att man är FEL. För att förtydliga kan jag ge följande exempel.

Har du t.ex.

  • Provat den största storleken av ett klädesplagg i en butik och insett att den inte ens går på, i flera olika butiker
  • Insett att vissa märken och butiker inte ens gör kläder som du kan ha, du och din kropp är inte ens en kund butiken vill ha
  • Som 10 åring fått en föreläsning om att du är överviktig och fått dina första tips på HUR DU KAN BANTA
  • Haft extrem ångest över att gå upp i vikt under graviditeten
  • Blivit matad med info om hur FARLIGT det är att vara överviktig, hur SKADLIGT det är för kroppen att ha extra fett här och där
  • Fått förklarat för dig att det ju ”bara” är att äta mindre än man förbrukar så går man ner i vikt
  • Förstört din ämnesomsättning med självsvält
  • Undvikit saker på grund av din vikt, har ni tänkt på att man t.ex. behöver säga vad man väger när man hyr slalomutrustning, klättrar eller köper nya skidor?
  • Fått skammande kommentarer eller blickar när du äter skräpmat eller annat onyttigt
  • Fått kommentarer om att du borde börja träna, även om du redan tränar mer än genomsnittet
  • Fått höra kommentaren ” nej du är inte tjock du är fin ” som att det ena är motsatsen till det andra
  • Fått kommentarer av människor i din omgivning om att du är fet och att det helt tydligt är ett problem för dem
  • Trott att det enda sättet du duger på är att vara smal
  • Gått ner i vikt och fått bekräftat att du duger
  • Slutat äta i ren frustration för att förhoppningsvis en dag blir smal
  • Tänkt för dig själv att det är bättre att vara sjuk och smal än frisk och tjock
  • Utvecklat en osund relation till mat, till din kropp och till träning

Det har jag!

Läs denna lista, en bråkdel av mina erfarenheter, och förklara sedan för mig varför det inte är ens lite problematiskt att skamma överviktiga. På vilket sätt menar man att skammande ska motivera redan nedtryckta människor att ens våga göra något. Tror ni på riktigt att det är ett aktivt val att vara tjock? I ett samhälle som dagligen påminner om att smal är rätt och tjock är fel behövs bara lite förståelse. Det kommer inte att göra att fler blir feta men att de feta kanske kunde få bli accepterade. Tänk att jag kan göra allt rätt och ändå vara fel för att jag är fet. Jag gråter blod över att jag själv varit en del av det problemet, att jag trott att det är min sak att förklara för andra att övervikt är skadligt.

Ni kan tycka att jag är skenhelig, avundsjuk(?!?) eller bara lat som tar upp detta nu. Någon tänker säkert att jag bara är bitter, trist att förminska detta problem till det men det fick jag också höra igår.  Men jag har lärt mig något av dessa månader, hur folk ser på mig idag jämfört med innan graviditeten. Nu vet jag att många tänker att det endast handlar om tankar i mitt huvud, men fakta är att feta människor får sämre vård på sjukhus t.ex. På grund av deras vikt? Det är skrämmande. På så många plan har jag gått från RÄTT till FEL och tydligare än såhär kan det inte bli för mig. Jag tänker landa här nu, stå för vad jag tycker och vägra banta mig till ”lyckan” en jävla gång till.

Jag är absolut inte emot att folk tränar eller äter hälsosamt det har jag aldrig ens påstått och de som läser in det i texterna vill nog missförstå. Alla behöver röra på sig, det är fakta. Hetsen om att hälsosam livstil MÅSTE resultera i en viktnedgång skrämmer ändå mig. Barn i dagisåldern pratar om vikt, om att man inte ska äta vissa saker för att man blir tjock. Jag är livrädd att uppfostra barn in i denna hets. Jag lägger inte ansvaret på någon enskild individ, vi är alla barn av vår tid. Vi lever alla i ett samhälle som belönar de smala oberoende av livsstil, men fet är alltid farligt och ohälsosamt. Det måste bli en ändring på det, ingen kommer ändå frivilligt att vilja bli fet. Det handlar bara om att ge feta människor samma rätt att existera och njuta av livet. Utan att behöva bli skammade för att dom inte ens försöker banta.

2 reaktioner till “Varför vi ska sluta prata om vikten”

  1. Finns så mycket att säga om det här, bra att du tar upp det. Igår sku jag teckna en försäkring för min ofödda baby och då stod det något i stil med ”Om moderns bmi är över blablabla kan försäkringen inte beviljas”. Man ba ”….?!?!?!? 😵”. Att ha alldeles för lågt bmi nämndes det såklart ingenting om.

    1. Tack, ja jag håller med om att de pratas aldeles för lite om detta. Att det dessutom använder BMI gör ju inte saken bättre, suck. Man blir så matt, men det är ändå viktigt att prata om de <3

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.