Hur OVIKTIG vikten egentligen är och hur VIKTIGT det är att vi pratar om det.

*trigger varning, inlägget handlar om tankar kring vikt om du vet med dig att du är känslig för dylikt innehåll skall du inte läsa vidare*

IMG_2486

Jag hoppas du som läser tar min varning på allvar, jag vet precis hur svårt det är att bläddra bland bloggarna och så PANG kom ett inlägg som triggade igång negativa tankar igen. Jag vill inte vara med i den hetsen, kroppshets och negativa tankar kring kroppen är ett stort problem i dagens samhälle. Jag känner bara att jag vill skriva om mina tankar kring denna SAT*NS VIKTHETS och det mer eller mindre medvetna skammandet av överviktiga. Det är ett problem, ett stort problem och det måste få ett slut! Dagligen påminns jag om detta, dagligen ser jag inlägg på bloggar, instagram och youtube. Kanske mitt inlägg kan bli en liten motvikt, kanske någon kan känna att det är okej att ens försöka tycka om sin egna kropp precis så som den är.

Jag slits verkligen mellan mina egna demoner just nu. Ena sekunden känner jag mig på G med träningen, litar på min egna kunskap om att träning och aktivitet är viktigare än vikten (övervikten jag går och bär på alltså) och nästa sekund vill jag vara vrålbanta för att bli ”smal och lycklig” igen. För att duga igen. Jag är beredd att förstöra allt det jag byggt upp, banta bort alla muskler och all den kärlek jag sakta men säkert försöker ge min kropp. För att inte anses vara ohälsosam, misslyckad och lat.

Att ständigt matas med hur fel det är att vara överviktig, hur farligt det är att vara överviktig och hur ”lätt” man kan göra något åt det får en ju inte riktigt att må bättre.

Ska vi börja med att fundera på vad vi menar när vi pratar om överviktiga. Jag kan nämligen konstatera att jag genom HELA mitt vuxnaliv varit överviktig. Jadå även när jag var som ”smalast” och mest vältränad var jag överviktig vilket också bidrog till att jag trots att jag tränade som en DÅRE och åt hälsosam kände mig dålig. Varför ska det vara ett sådant HELVETES JÄVLA FOKUS PÅ VIKTEN? Den säger inget annat än vad just din kroppshydda råkar väga. Den säger inget om hur du mår, hur du ser ut på insidan och hur aktiv du är i din vardag. Fetma dödar ingen, stillasittande däremot DET är ett problem med feta människor är automatiskt inte mer stillasittande.

Att utgå ifrån att överviktiga människor är ohälsosamma och inaktiva är inte bara fel det är direkt skadligt också. Att förminska bodypositiv-människor med att säga att det minsann är farligt att vara fet blottar inget annat än egen okunskap och syn på överviktiga människor. Tro mig varje överviktig människa är så jävla medveten om hur ”fel” hen är, hur ”ohälsosam” hen är och försöker dagligen hitta ett sätt att ”ta tag i sitt liv”.

Jag vet att jag trampar på ömma tår nu, att folk kommer ta illa upp och tycka att jag har fel. Jag kan leva med det, jag förstår er till och med mer än väl. Jag har själv varit där, nyfrälst och övertygad om att jag kan frälsa världen från övervikt. Men vet ni, världen behöver inte frälsas från övervikt, världen behöver frälsas från självhat. Och vägen dit är inte att påpeka hur farligt det är att vara fet. Om du som jag ständigt påminns om att du inte är tillräcklig för att du är fet så vill jag bara skicka en kram till dig. Jag har ingen lösning tyvärr. Mitt enda tips är att försöka följa och inspireras av människor i olika färger och former. Att på riktigt SE att det finns så många olika former på människor som verkligen njuter av livet. Jag hoppas att vi en dag har kommit längre, att vi en dag kan få se vad våra kroppar KAN och inte vad dom ser ut som. Att vi en dag kan fokusera på att det är FAN så bra att vara stark och hållbar. Man dör inte för att man är överviktig, livet kan vara hur långt härligt som helst. Många överviktiga vågar inte ens leva det liv de vill leva för att de känner sådan SKAMM för sin kropp. Lyssna på det, ta in det och fundera sedan vad som dödar livskvaliteten? Övervikten eller skammandet av de överviktiga?

Stress, press och psykisk ohälsa ger varken livslängd, livskvalitet eller fina minnen. När jag är nere i riktiga svackor just nu brukar jag tänka att jag inte hade reflekterat över min vikt om jag blev dödssjuk imorgon. Det är inte det viktigaste i livet, fast det så ofta kan kännas så.

Jag vill också uppmuntra till en aktiv livstil, jobbar hårt för att vi skall vara en aktiv familj både för min egen och barnens skull. Jag tränar och rör på mig så gott som dagligen och ändå känner jag mig stundvis både misslyckad och värdelös när fokus alltid skall vara på VIKTEN. Min träning är precis lika viktig och värdefull, även om resultatet inte mäts på en våg.

Och som sagt jag vet ju vilket minfält detta är. Har dagligen själv ont i magen över bilder jag publicerat och inlägg jag skrivit i bästa välmening. Kanske någon blivit inspirerad och det är väl fint, men blir ändå mörkrädd över att risken är överhängande att jag fått människor att känna sig ännu sämre. Säger inte att balansgången är lätt, men jag försöker verkligen göra om och göra rätt.

Heja alla er som läser, heja dig som sprang 30km igår och dick som gick 5 minuter med barnvagnen för att bebis skulle somna. Heja dig som inte satt din fot på ett gym sedan 2010 och dig som springer där var och varannan dag. Hejda dig som når dina mål och heja dig som inte ens orkar sätta upp några. Heja dig som kämpar för att ens komma upp ur sängen och heja dig som står på huvudet innan klockan ens är 06.00.

Vi har alla vår resa och vi behöver alla lite pepp, inte bara när vågen ”bekräftar” att vi duger.

7 reaktioner till “Hur OVIKTIG vikten egentligen är och hur VIKTIGT det är att vi pratar om det.”

  1. Känns ju lite som att du blev så upprörd över inlägget att du vände det till något lite annat nu än vad jag tänkt. Men så är det väl att vi utgår alla från våra egna referensramar och våra egna demoner. Och vad du än säger så finns det ändå ett ett samband mellan hälsa och vikt och i mitt inlägg reflekterade jag över mina egna tankar kring det. Men som jag tänkte så borde man inte idag ha en enda åsikt om någonting vare sig det gäller vikt, hälsa, mat, träning, barnuppfostran eller konsumtion.
    I min enfaldiga glädje över att äntligen må bättre än på flera flera år borde jag väl ändå bara ha varit tyst. Kanske till följande skriva ett inlägg om åsiktshets. För det förekommer i allra högsta grad i dag också.

    Och om du blev ledsen kan jag lova att jag också blev det.

    1. Som du säkert förstår handlade mitt inlägg om mer än just ditt inlägg även om det var det som fick mig att våga publicera mina tankar. Efter att jag läst ditt inlägg kände jag att jag kunde formulera de tankar som skaver och har skavt i mig länge. Kände mig modig. Och jag är ledsen om jag genom mitt inlägg sårade dig, det var aldrig min mening.

      Jag reflekterar ju också bara kring mina tankar och känslor. Som du skriver totalt färgad av mina mörka tankar och demoner. Men också med en förståelse för de som blivit ledsna över mina inlägg förr. Min mening var bara att lyfta det faktum att övervikt inte säger något annat än massan på en kropp. Jag vet att du vet det men behöver påminna mej själv och andra som kämpar.

  2. Måste säga att jag inte förstår varför just det blogginlägget gjorde dig så arg. Jag tycker det var sakligt skrivet och som PT borde du väl glädjas övet den andra bloggarens hälsosamma livsstilsförändring och vara uppmuntrande. Att påstå att vikten är totalt oviktig är väl ändå lite överdrift. Kroppspositivitet är en fin sak, men fakta är nog att överlopps underhudsfett är en hälsorisk om man jämför med lite underhudsfett. Jag är ledsen att du har ett svårt förhållande till din kropp, och hoppas att riktningen är mot det bättre 🙂 Hoppas du hittar en ihållande motivation till att röra på dig. Förstår att det som småbarnsmamma är svårt att hinna med allt!

    1. Jag inser att många nu tror att mitt inlägg endast och enbart handlade om Camillas blogginlägg, så var det ju inte. Jag kände att det inlägget lite onödigt slarvigt drog alla överviktiga över en kam. Något som jag som fet upplever ofta, ibland är det en liten droppe som får bägaren att rinna över. Riktade aldrig mitt inlägg till Camilla men kan förstå att det kunde tolkas så. Och jag står fast vi datt jag är oändligt trött på att bli stämplad med egenskaper och hälsotillstånd endast på grund av min vikt. Man kan nämligen vara överviktig och ändå väldigt hälsosam, när vi pratar viktskalor och BMI så beaktas inte muskelmassa t.ex. muskler väger mer än fett och vips är en mer musklig kropp överviktig medans en med mer fett fortfarande anses hälsosam. Det är ledsamt att man alltid förväntas vara missnöjd med sin kropp när man är tjock, man får liksom inte bara vara som alla normalviktiga får. Som PT vill jag jobba för att mina kunder skall jobba med sin kropp, träna och använda den. Önskar vi kunde skilja mer på träning och viktnedgång också men det är en annan diskussion. Att blogga öppet om sin egna viktresa är i sig inget som upprör, men JAG kände att vissa delar av texten var lite väl nedlåtande. Vi läser alltid texter och reagerar utifrån vårt egna bagage. Jag har lärt mig massor av att läsa och reagera på detta, jag vill också vara med och inspirera och varje dag lär jag mig mer och mer på vilket sätt jag kan stå för det. En balansgång på ett minfält men diskussionen är VIKTIG 🙂 Att vara överviktig och inte ha ett svårt förhållande till sin kropp är en bedrift, dagligen blir jag påmind om att jag inte duger som jag är. Genom att reagera och våga säga när något kändes fel kanske jag är ett steg närmare att acceptera mig själv för den jag är idag. Med tre små barn hemma rör man ändå på sig rätt så mycket pluss att jag tränar hemma, i en crossfitbox och på gym, men tack för peppen. Jag tränar och rör på mig för att må bra, det jag vill inspirera mina barn till också 🙂

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.