Låt vår amning vara vår

Innan jag börjar detta inlägg vill jag påminna om att jag inte dömmer någon som inte vill eller kan amma sina barn. Alla gör olika och alla gör på det vis som blir bäst för mamman och bebisen. Nu pratar jag om min och Viddes amning och synen på amning sådär generellt. Så ingen blir ledsen och tycker att jag förminskar de kvinnor som av en orsak eller annan inte ammat sina barn. Tack för att ni förstår!

IMG_5829

En intressant observation som jag gjort denna amningsresa är att man som mamma ALDRIG kan göra rätt. Först ”ska” man amma 100% SÅKLART för det är ju ”det bästa”, men amma för Guds skull inte längre än MAX 1 år för då är man konstig. Tänk att något som först anses som det bästa mitt i allt kan bli så totalt fel?!? Jag har själv växt i min roll som ammande kvinna och ändrat åsikt helt och hållet. Märker hur jag redan nu kan bli lite ledsen över att någon uttrycker att det börjar bli dags för mig att sluta amma. Hittills svarar jag bara att ”food before one is just for fun” barn under 1 år ska i huvudsak dricka mjölk (bröstmjölk eller ersättning). Hittills är det ingen större grej för omvärlden, Vidar är bara snart 9 månader ännu. Kan ändå redan nu känna ett litet sting i hjärtat när någon tycker att man INTE SKA amma barn som är över 1 år. (Nu pratar jag alltså inte om de som själva vill sluta, alla gör som dom vill men det hoppas jag att ni förstår, utan de som tycker sig ha rätten att ha en åsikt om andras amning)

Ni som hängt med här länge redan kommer kanske ihåg hur vi kämpade med amningen i början jag och Vidar. Vi klippte tungbandet och jobbade med taget, tekniken och kompressioner för att få igång flödet. Jag pumpade och ammade så fritt jag bara kunde. Och vi klarade det, Vidar helammades i 5 månader och har inte ännu i denna dag fått en enda flaska med annat än min mjölk. Jag är stor över det, inte för att något annat skulle vara sämre utan för att det först nu tredje gången verkligen fungerat att helamma. Det var liksom värt mödan. Adam fick ersättning ibland och Saga fick ganska ofta. Med de två äldre orkade jag inte pumpa, så varje gång jag var iväg fick de ersättning. Och bra gick det ju också. Tänk att jag slutade amma Saga så gott som helt när hon var 9 månader. Hon var bara lite äldre än Vidar är nu. Är så inte redo att ens överväga avslut ännu denna gång. Tänk så olika man kan känna.

Nu med Vidar känner jag mig knappt redo att ens dra ner på amningen. Han viftar och biter och är inte direkt intresserad av amningen alla gånger just nu, men jag tänker inte ge mig. För på morgonen, innan dagsvilan och på kvällen ammar han snällt och vi myser. Får väl inse att han inte vill amma lika ofta längre. De två tidigare gångerna har jag varit så KLAR med amningen redan några månader innan vi slutat. Jag har LÄNGTAT efter att få sluta. Nu fasar jag för dagen, tänk den dagen han inte vill amma längre. Kan hända ändrar jag mig vartefter tiden går, men just nu känns det som att jag bra kan amma Vidars så länge som WHO rekommenderar. Alltså tills han blir 2. Det är en ny känsla kan jag meddela och jag njuter av att känna så.

Okej okej jag vet att det är många låååånga månader dit, han är ju inte ens 1 år ännu. Men jag njuter av att jag KAN njuta denna gång. Att jag verkligen VILL amma och inte känner att jag måste.

På grund av allt detta ÖNSKAR jag att människor kunde sluta ha åsikter krig andras amningsresor. Jag förstår att man inte förstår, det gjorde inte jag heller förr. Jag var också den som tyckte att man kan amma en bebis till MAX 1 år men att man med fördel kunde sluta innan. Jag hoppas verkligen att jag aldrig fått någon annan ammande mamma att känna sig obekväm. Men inser att risken finns. Idag ser jag upp till de mammor som ammat sina barn länge. Så glad att jag hittat några amningsförebilder som gör att jag känner mig tryggare i att jag absolut inte måste sluta när Vidar blir 1 år.  Jag inser ju redan nu att folk kommer ha åsikter. Jag säger inte heller nu att jag kommer amma Vidar med våld tills han blir 2, men forsätter allt i samma stil som nu kommer jag inte aktivt försöka sluta innan heller.

Så redan nu vill jag be om att få fortsätta amma så länge jag eller egentligen VI vill. Det finns inget fel med att fortsätta amma efter att barnet fyllt 1 år, det är inte konstigt eller äckligt eller negativt på något sätt.

Ni med erfarenhet av amning av lite äldre bebisar +12 månader får gärna höra av er och berätta er historia. Känner att jag gärna har lite mer kött på benen såhär några månader innan omvärlden börjar ha åsikter på riktigt.

IMG_3500

4 reaktioner till “Låt vår amning vara vår”

  1. Amma så länge du vill!! ingen säger att då barnet är x månader/år måste man sluta amma. Det är ju så mycket mer än mat! värme, trygghet, lugn, mys… Vi amma ännu och pojken är … (långt över 2 år)

  2. Amningen tog slut vid ca 1 år och 3 månader. Jag gick tillbaka till jobbet vid 13 månader och min mjölkproduktion gick snabbt ner då det var paus 9 timmar mitt på dagen. Vanlig mat sjönk bra och amningen blev vår gemensamma mysstund då vi varvade ner efter dagen som ju var så annorlunda mot tidigare med dagis och jobb. Till sist var bara en nattamning per natt kvar och den blev det slut på när jag tillfälligt tog triangelmedicin. Nattamningen blev jag gärna av med, men jag saknar fortfarande de lugna, mysiga amningsstunderna efter jobbet.

  3. Jag ammade sonen tills han var 2!Det var faktiskt relativt enkelt när vi avslutade, inga tårar från hans sida, o inga problem för mig heller.Det kändes bra för oss, istället för att kämpa med att sluta när ingen av oss var redo. Före han kom visste jag att jag ville amma, men max till 1 år! Ändrade åsikt ganska snabbt sen 😁 Hade dock lite dåligt samvete när vi slutade, kanske för att man int kan ge samma närhet mera 🤔

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.