En mini semester och det dåliga mammasamvetet

Ikväll åker jag, Vidar och Anton till Stockholm. Imorgon skall jag och min faster se Mia Skäringer i globen, en ANDRA GÅNG för mig. Om jag ser framemot det? JA. Vi åker alltså över med båten, chillar en dag i Stockholm, sover en natt på hotell och sen hem igen med dagsbåten. Hemma igen är vi på torsdag kväll. En perfekt liten semester sådär mitt i vardagen.

Adam och Saga skall få vara med deras fammo och faffa. Det är på något sätt svårt det där, att lämna barnen. På ett sätt VET jag ju att dom inte tar någon skada, att dom har det bra och allt det där. Ändå känner jag mig väldigt egoistisk som liksom ”lämnar” dem. Har aldrig det problemet när dom är med Anton, men när både jag och Anton är iväg så känns det knepigare. Vet inte om någon känner igen sig? Det är väl det är eviga mammasamvetet som pickar en på axeln och påminner att man aldrig är riktigt tillräcklig.

Första tanken var att jag skulle åka helt ensam, men att vara borta från Vidde över natten kändes inte alls bra så Anton och Vidar får hänga med och chilla tillsammans på hotellet under tiden jag är på Mia Skäringer. Nu dömmer jag inte någon förälder som åker ifrån sin bebis, säger bara att JAG inte hade klarat av det just nu.

Sitter alltså här med en gnutta dåligt samvete just nu. Samtidigt tycker jag att det är skönt att få lite tumistid med Anton och Vidar, hur ofta har vi liksom det? Adam och Saga ser framemot att få umgås med sin fammo och faffa. Lyx för dem också att få uppmärksamhet utan en bebis som kräver sitt hela tiden. Egentligen är väl alla nöjda, så varför skall mammasamvetet plåga mig? Jaja bäst att vi börjar packa nu i alla fall, någon annan än jag som skjuter på det till sista stund? Jag HATAR att packa.

IMG_2702

 

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.