Den gången som inget gick speciellt bra

Skidning har blivit årets vinteraktiviteter, att köpa utrustning till 3 familjemedlemmar samtidigt kändes i plånkan (förstår verkligen att alla familjer inte har råd med det. TUR att skidoteket finns, så att man kan låna utrustning) men samtidigt blev det också en orsak att se till att utrustningen används. Idag var det då tänkt att hela familjen skulle iväg till skidspåret ÄNTLIGEN efter att vi nu äntligen är friska och på G igen. Har längtat så efter att ha familjemys i skidspåret och tja vad ska man säga? Om någon annan råkade vara och skida samtidigt som oss lär dom ha hört oss, ber om ursäkt för att våra barns vrål ekade mellan backarna.

Alla dagar är inte superdagar om man säger som så och idag var en dag som minsann inte förevigades med glada leenden på bilder. Blev inga bilder för Instagram, hihi. Ni vet det är ju de gångerna när barnen verkligen är glada och med på noterna som man publicerar på Instagram och hyllar sig själv och sin glada familj.

Men vi skall inte fastna i det negativa, vi kom ju oss iväg till skidspåret och vi skidade i en dryg timme. Att ro i land 3 barn där var en liten utmaning det också, 2 på skidor och en i vagn som då inte heller tänkte sova just då. Vi turades om att skida jag och Anton och barnen ja dom var med dom också. I bilen på vägen hem pratade jag ändå om hur roligt vi hade haft, greppade efter små halmstrån av saker som ändå var bra. Skönt att vara utomhus, väldigt bra att öva och att alla metrar som vi skidar denna vinter gör att vi blir bättre. Nästa gång går det säkert bättre igen, tror det främst var jag själv som hade haft lite för idylliska målbilder gällande denna familjeaktivitet.

img_7189

När vi hade skidat klart och alla var sådär lagom trötta och redo att åka hem mötte vi nästa lilla motgång. Akkun i bilen hade laddat ur, DÅ var det nära att mamman i familjen tog till lipen. Men som tur löste det sig ändå, och bilen startade efter att vi väntat ens stund och redan ordnat hjälp. Nåja slutet gott allting gott och nästa gång blir det kanske flera glada miner i spåret.

4 reaktioner till “Den gången som inget gick speciellt bra”

  1. Lönar sig att köpa begagnat. Utbudet är bra för barn och för inte så många tiolappar får man hela utrustningen.

  2. Låter som våra skidturer det där. Barnen ropar i tur och ordning; när mamma skidar för fort ”men vääääänta då”, nån skidar för sakta ”men flytta på dig då”, när dom blir trötta ”jag haaatar att skiiiida, jag vill heeeem”. När nån annan närmar sig tystnar dom och vi hälsar glatt ”hej,hej” och låtsas att vi alla njuter för fullt 😀

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.