Den största lyckan i mitt liv, en stor familj

Malin-Helenius-web-8 (kopia)

När jag var liten drömde jag ALLTID om en stor familj, om många syskon och ett konstant stök i hemmiljön. Jag såg med avund på vänner och skolkompisar som hade många syskon och stora familjer. Jag skrev historier där jag själv var i huvudrollen och alltid ALLTID har jag många syskon omkring mig. Inte för att jag inte var lycklig i min egen vardag med min mamma och min syster, men jag drömde alltid om något mer. I skrivande stund är jag faktiskt äldst av totalt 5 systrar, så jag fick min stora syskonskara, även om jag endast bott tillsamman med 1 av dem.

img_1806

Sen blev jag mamma själv och jag viste genast att jag ville försöka ge Adam ett syskon snabbt. Första gången vi funderade kring syskon åt honom var han bara 8 månader gammal. Dock hade jag inte fått tillbaka min mens då ännu så vi hade inget annat val än att vänta någon månad till. Även om vi ju DÅ tyckte att han minsann var stor redan, som 8 månader. Månaderna gick och jag fick min första mens kring Adams 1årsdag, sedan fick jag veta att jag var gravid med Saga när Adam var 1 år och 2 månader. Det är 1 år och 11 månader mellan Adam och Saga, det är och har varit en gåva för dem att vara så nära varandra i ålder. Ju äldre dom blir desto mindre märker man av de där 2 åren som skiljer dom åt. Jag var överlycklig över att jag fick bli mamma till dessa två.

img_1800

Det som överraskade mig då var att jag kände mig så klar, länge trodde jag att jag minsann inte skulle få flera barn. Nåja denna story har jag skrivit om förr. Men så väcktes drömmen om ett tredje barn och lyckan var total då han föddes. Två äldre syskon som så villkorslöst från dag 1 älskat sin lillebror. Jag kan på min ena hand räkna de gånger som de två äldre reagerat på sin lillebror på något negativt sätt. Det är det finaste jag varit med om, att se syskonkärleken blomstra mellan dessa tre. Visst bråkar dom två äldre ibland men bandet dom har till varandra och mer och mer också till Vidar är så fint. Att som förälder se syskonkärleken växa fram är magiskt och jag är verkligen tacksam över att vi kommit så lätt undan, att dom liksom synkar på ett sett som inte alla syskon nödvändigtvis gör.

img_1812

Jag vet inte om det är för att Vidar nu passerat halvåret eller vad det egentligen beror på, men jag har vid flera olika tillfällen den senaste tiden fått frågan om jag tror att jag är ”klar” nu. En lite konstig fråga kan jag tycka, men som ändå fått mig att börja fundera kring detta. Jag försöker svara ärligt på frågan, med all respekt och medvetenhet om att man inte skall ta något för givet. Jag var mer överraskad över att vi fick en tredje, än jag skulle bli om vi om något år får en fjärde. Det är sanningen, det är så det i dagens läge känns. Jag känner mig inte klar och jag är tacksam över att jag med mina snart 28 år inte behöver stressa fram något beslut. Jag kan liksom vänta och se i flera år ännu.

IMG_4915

Tillsammans med Anton bygger vi familjen jag drömde om som barn. Jag har fått möjligheten att ge mina barn det jag dagdrömde om, vardagar fyllda med människor, med kärlek och stök. En kaosvardag som ibland känns övermäktig, men när jag stannar upp och vågar njuta av nuet är det JUST det jag drömt om.

 

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.