Mitt mantra för 2019 ” sänk kraven människa ”

img_0234

Alla människor som jag pratar med säger samma sak, både professionella och mina vänner och familj. Ändå har jag så svårt att våga tro på det, att sådär ärligt och på riktigt känna att jag tror på det.

S Ä N K   K R A V E N   M Ä N N I S K A

Ja det ligger nog så mycket i det men shit-pomfritt vad jag får jobba med mig själv nu. Jag har hittat ett mönster i hur jag fungerar och det är det tankesättet som är mitt fall. Varje jävla gång. Ändå är det nästan omöjligt att ändra hur jag tänker. Egentligen är det hemskt, hur galet höga kvar jag ställer på mig själv. När jag ändå aldrig lyckas, alltså jag ställer ju krav som jag mer eller mindre vet att kommer gå åt skogen. Några exempel:

  • Inte äta godis, liksom aldrig någonsin. Och sen vet jag ju att det kommer ske ändå. Jag vet ju att jag kommer falla dit, ju striktare jag varit desto hårdare fall. Alltså har jag nu vänt på steken och istället försöker jag tänka, ÄT frukt och grönt, ät mat, ät dina favoritfrulle och njut av ditt kaffe. Slinker det sedan ner någon godisbit ibland så må det vara. Jag vill bara bort från frosseriet.
  • Gå ut och gå med Vidar ALLA dagar. Jodå tanken är fin och det är ett bra mål i sig. 30 minuter till en timme skall väl gå an ändå?!? Det är absolut inget fel med att ha detta som mål, alla mår bra av att röra sig lite varje dag. Mitt problem är att inte låsa sig vid att jag måste iväg på en 10km lång länk varje dag. Och att det är okej att skippa det målet dagar som igår då Saga var hemma, vägarna glashala och Anton kom hem först kl 20.00. Det nya nu är att jag helt enkelt erkänner för mig själv att det känns jobbigt att det inte blev av och sen ruskar jag av mig det efter bästa förmåga och tar nya tag följande dag. Jag är en on eller off person vilket betyder att jag gör något 110% eller inte alls. Också där vill jag bli snällare mot mig själv, att tycka att dagens 30 minuters promenad med vagnen är GOOD ENOUGH. Jag måste börja någonstans för att sedan kanske kunna öka. Försöker liksom se mig själv som min PT-kund och utgående från det hitta min väg. Låter kanske både enkelt och självklart men för er andra som känner igen er så vet ni att man är den bästa coachen åt alla andra än sig själv.
  • Ha en städat och fixat hem. Ja HÄR snackar vi om att jag måste sänka kraven. Det mest lustiga är ju att ju mer jag sänkt kraven desto mindre kaos har vi. Här i ett skede hade jag verkligen lust att stänga övre våningen och slänga allt vi äger för att slippa städa. Var jag än såg var det KAOS. Delar att det kaoset finns kvar, vi har ännu ett stort renoverings projekt kvar och många små. Vårt sovrum är liksom i startgroparna till att grundrenoveras, det betyder att rummet är tömt men sedan kom vintern och Anton började jobba ute i skärgården och den lilla tid som möjligtvis hade kunnat användas till renoveringen sattes istället på att köra flera timmar till och från jobbet. Det är SURT, verkligen men tids nog skall det väl bli klart. Och OJ så jag skall njuta sen, när vi äntligen får tillbaka ett helt rum igen och när vi Ä N T L I G E N får klädskåp. Renoveringsdelen kan jag tyvärr inte påverka själv, jag kan liksom inte skålla väggar och tak, dra ny el och dylika saker. Så där gäller det bara att vänta. Blunda för irritationen som bubblar fram ibland och lita på att det senast till sommaren skall vara i bruk. Gällande städningen så försöker jag ta ett projekt i gången nu och inte smådutta här och där. Acceptera att det kommer vara kaos tills varje sak har sin plats igen. Dessutom har jag tydliggjort för Anton att han också får step it up och hjälpa till. Vårt hem är just det VÅRT och det är VÅRT ansvar att det skall vara trevligt här. Det behöver inte vara tipp-topp på något sätt men det får inte heller eskalera till bombnedslag. Vi jobbar på det alltså och hittills känns det bättre än det gjort på länge.
  • Träna regelbundet och aktivt. Ja det är min dröm och mitt mål, det tänker jag inte sticka under stolen med. Jag ÄLSKADE att ha möjligheten att träna mycket och drömmer om att ha den vardagen igen. Men det är inte här och nu, det måste jag inse. Jag kommer fortsätta gå på zumban på måndagar för att den ger mig så mycket energi och sen kommer jag ju gå på mamacrossfit på söndagar. Sen är målet att få till 1-2 andra TRÄNINGSPASS. Ett styrketräningspass behöver min kropp och det skall jag unna mig. Resten får jag ta efter ork, feeling och tid. Då känner jag att jag ger mig själv rättvisa möjligheter utan att för den skull ta tid från familjen. Att väga egentid mot familjetid måste väl ändå vara den svåraste balansgången då barnen är små? Att få tid för sig själv för att inte bli knäpp men ändå ha så mycket tid som möjligt hela familjen. Ja ingen har ju påstått att det skall vara enkelt.
  • Ta hand om mig själv, mitt indre och yttre. Ta mig själv tiden för att ha små ansiktsmasker t.ex. Gå till frissan och sköta om mitt hår, smörja in kroppen och kanske till och med ta ett bad i vårt badkar. Ni vet inte hur jag drömde om badkaret när vi renoverade badrummet, och kan ni gissa hur många gånger jag badat där nu sedan det blev klart i juni? TVÅ gånger. Ja alltså det är verkligen inte ok. Jag skall också ge mig själv tiden att prata med vänner ostört utan att bli avbruten i varannan mening. Någon som vill haka på en vagnspromenad t.ex.? Älskar att Vidar nu trivs och sover skönt i vagnen och att det inte är katastrof om han vaknar mitt i promenaden.

Nu är det ju en sak att lista upp dessa saker och en helt annan sak att verkligen få till en förändring. Så hur har jag rent praktiskt tänkt att jag skall följa upp detta? Jo jag har faktiskt gjort ett dagbokshäfte, dit jag skriver ner tankar, planeringar, funderingar och alla sura tankar jag går omkring och bär på. Känns skönt att få spy galla över saker i ett häfte och sedan vända blad. Att liksom BLI AV MED SKITEN i alla fall för en stund. Vissa saker kommer jag säkert skriva om flera gånger innan jag verkligen kan släppa dem, men många saker känns redan mindre jobbiga då det mesta av det negativa gegget finns i mitt häfte. Får se hur länge det fungerar, men om inte annat hittar jag kanske fler mönster som ger mig en större förståelse för när det känns jobbigt och vad det är som triggar det. Vi får väl de helt enkelt. I häftet skriver jag också upp saker jag känner mig nöjd med under dagen, det kan vara allt från att jag inte höjde rösten innan vi åkte iväg till dagis, att jag kände att något verkligen känns rolig och inte bara som ett måste och andra små guldkorn i vardagen.

Nu skulle jag så gärna skriva att det hjälpt och att jag sovit som en liten prinsessa de senaste nätterna men NJA ljuga skall man ändå inte. Vidar håller på att få tänder tror jag och det har resulterat i oroliga nätter, snorig näsa och små febertoppar. Men småningom skall vi väl få sova igen. Försöker sänka kraven om den perfekta nattsömnen också. Man får liksom ta det man får.5 timmar är ändå fler än 4 om vi säger som så.

Skön onsdag till er alla! Hoppas ni också vaknade upp i ett magiskt vinterlandskap idag. Det gjorde mig glad och lite piggare i alla fall.

img_1175

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.