I ett hav av stöd och kärlek

Jag satt och funderade hit och dit igår, ska jag publicera eller låta bli. Men så tillslut samlade jag mod till mig och tänkte att de må bära eller brista men jag kan inte vara tyst längre.

Det bar, NI bar mig in i en ny era. Jag kände mig som artisten som står redo att göra ett stage dive men så kommer någon och sätter en ögonbindel på. Mitt i allt känner sig artisten väldigt ensam, hen vet att det nu kan bära eller brista då hen hoppar. Man kan fega ur eller lita på att stödet finns där. Det är inte lätt att hoppa, kraschen kan bli ganska brutal. Men DÄR var dom, såklart, ett helt hav av stöd, kärlek, förståelse och kramar. Och där är ni, ni tar emot så jag inte faller och landar för hårt. Det är en gåva att få ha er i mitt liv, alla ni som läser, som hör av er, som stöttar. Tusen tack till er alla!

vänner

_MG_6662

Det är länge sedan jag gråtit så mycket som jag gjorde igår. Det var ganska länge sedan jag klarade av att gråta över huvudtaget. Det fina var att jag somnade med en lättare känsla. Jag hittade tillbaka till gråten, en gråt som fastnat innan den kommit ända ut.

Jag kommer inte krascha för NI finns där och lyfter mig. TACK för allt stöd, tack för alla meddelanden och TACK för tankar, kramar och kärlek. TICK-TACK!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.