Ni vet känslan då man vaknar och ser på klockan och inser att den inte alls är 7.30 utan 8.30 och att taxin kommer rulla in på gården vilken minut som helst. Jag tittade på barnen och konstaterade att NU behöver vi vara så snabba som möjligt. På några få minuter hade Adam kläder och utkläder på, taxin rullade iväg mot dagis 8.37 så man kan inte påstå att vi var långsamma.
Hatar dock att försova mig, känns som att jag är efter hela dagen nu. Försöker lugna ner mig med en varm kopp kaffe. Vidar sover ute på terassen och jag skall börja klippa avsnitt 2 av vår podcast.
Skön torsdag till er!