En kväll på gravgården, i ett hav av ljus

IMG_6034

Igår var vi som så många andra och tände ljus på gravarna. Vi pratade med barnen om vad gravgården är för ett ställe och nu var första gången som dom på riktigt förstod vad det var för ett ställe. Vi pratade om vilka människor som hade dött, vilka människor vi saknade och hur dom hade varit då dom levde.

IMG_6007

Frågan om vad som händer då man dör, dök förstås upp och jag svarade på samma lugna och troende sätt som vuxna sagt till mig då jag var liten.

Ingen vet vad som händer då man dör, ingen kan veta. Jag vill tro att själen åker upp till himlen och att det bara är kroppen som blir kvar i jorden.

Vi pratade om att de som dött som vi älskar och saknar, väntar på oss där i himlen. Saga konstaterade att hon då hennes själv åker upp till himlen så skall leta upp min fammo Satu och berätta att hon fått sitt namn efter henne. DÅ brast det för mig. Tårarna rann och jag kände mig så ledsen över att fammo inte längre lever. Att hon inte fick lära känna mina barn och att mina barn aldrig fick chansen att lära känna henne. 6 år sedan hon dog nu, saknar och tänker på henne varje dag.

IMG_5999

Vi tände ljus för flera saknade. Både Adam och Saga höll med mig om att det var vackert där på gravgården. Dom lekte också med tanken att få leka nata där och springa omkring i alla gångarna. Vi kom dock överens om att man inte leker och busar just där, även om jag kan hålla med dem om att det vore ett perfekt ställe att leka på.

Saga ville få bekräftat att vi skulle tända ljus på hennes grav om hon dog. Jag ville ju bara säga att hon inte får dö före mig. Men då ringde fammos kloka ord i mitt huvud, fammo som alltid hade en lugn och avslappnad syn på döden och att det var viktigt att våga prata om döden med barn. Hon säger inte så för att jag skall säga att hon inte kommer dö före mig, hon ville bara veta att OM det händer så kommer vi tända ljus för henne också. Så jag lovade henne att vi ABSOLUT skulle tända ljus för henne. Hon blev glad och vi traskade vidare.

IMG_6044

Inte är det lätt att prata med barnen om så svåra saker som döden, men jag tror det är viktigt att göra det ändå. Jag blev trygg som barn då fammo vågade prata om döden med mig, så jag vill tro och hoppas att mina barn också blir trygga att våga prata och fråga och fundera kring döden.

 

 

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.