Lugn och mysig amning

Idag då jag satt och ammade en nyvaken Vidar kom jag att tänka på en grej. Jag fick en flash från då Saga var bebis, hur ofta jag då kunde känna nästan ångest över att amma henne. Kommer ihåg att jag ibland kände att jag ville krypa ur mitt egna skinn för att få vara IFRED. Jag ville ha min kropp ifred. Det var nog därför vi så tidigt började ge henne ersättning, eller en av orsakerna i alla fall. I alla fall var det därför jag  själv också gav henne flaska ibland, jag valde att ge henne den fast jag lika gärna hade kunnat amma. Det känns så främmande nu, att ALLT var så annorlunda då. Jag vet ju att jag gjorde det som kändes rätt då, det var ju det rätta för mig och Saga. Jag är glad över att jag vågade välja att göra så då, även om jag hade kunnat helamma henne också. Jag är inte besviken på mig själv för val jag gjorde då, även om det är val jag kämpade så HÅRT för att inte behöva göra denna gång. Jag är bara så fascinerad över hur OLIKA amningsupplevelserna kan vara. Ingen är den andra lik helt enkelt.

Amningen var jobbig, både med Adam och med Saga. Tung på något vis, en känsla som jag aldrig riktigt reflekterade över då. Den känslan har jag inte alls denna gång, visst har amningen varit kämpig emellanåt men jag har aldrig velat ge upp. Många gånger ville jag avsluta amningen med både Adam och Saga. Tänkte liksom mest att amningen var något nödvändigt ont. Fokuserade på att det var bra för bebisen och visst fanns det fina mysiga stunder men jag kan nog ärligt konstatera att jag aldrig njöt av amningen speciellt mycket. Men nu njuter jag, jag ammar Vidar i tid och otid, kan inte komma på något ställe där jag inte skulle kunna amma honom. Ja okej förra veckan i skanssi valde jag faktiskt att inte sätta mig på första bästa bänk och amma eftersom där satt en hel hög med gamla gubbar på bänken bredvid.. Men i allmänhet ammas han när och hur som helst.

IMG_4771

De två tidigare gångerna har jag också längtat efter att få börja med fast mat så att man sedan småningom kan sluta amma. Adam slutade jag amma vid 10 månader och Saga vid kanske 8-9. Båda två fick ersättning i flaska tills dom var över 1 år. Och jag vet ju själv att det var det bästa för oss då, inga dåliga känslor över det. Alla gör ju det som passar just dem och deras barn bäst. Främst det som känns bäst för mamman, eftersom bebisen ganska snabbt anpassar sig och det viktigaste ändå är en välmående mamma.

Nåja men poängen var alltså den att jag denna gång njuter av att amma. Att jag känner att jag vill fortsätta amma Vidar länge ännu. Jag känner mig inte alls redo eller sugen på att börja med några smakisar nu vid 4 månader heller. Känner snarare att vi glatt ammar vidare till 6 månader. Förstås skall vi ju se hur han växer, visar det sig att han behöver mer än min mjölk får vi tänka om. Jag är så glad över att jag fått uppleva den positiva sidan av amningen. Inte bara att det är billigt, behändigt och alltid med. Amningen är vår stund, Vidars och min och amningen också också min lilla flykt. Ni vet om man går in i ett tomt rum på ett kalas eller liknande och ammar, det kan vara GULD värt ibland. Några minuters lugn och ro. Eller så kan man smita ifrån disken efter maten, liksom oj oj nu vill Vidar äta.

Jag är så glad att vi kämpade oss igenom den lite tuffa starten, att vi snart har 4 månader av helamning bakom oss. För att helamningen kändes viktig för MIG denna gång, jag lägger ingen värdering i hur någon annan gjort. Så jag hoppas att också jag kan få vara lycklig över det faktum att vi fixade det. Jag ville verkligen satsa på amningen denna gång och är SÅ tacksam över all hjälp vi fick för att det skulle vara möjligt. 4 månader ja, tänk att han ju faktiskt blir så ”gammal” om en vecka.

IMG_5226

En kommentar till “Lugn och mysig amning”

  1. Vad härligt de låter. Jag har två dåliga amningar bakom mig nu med barnen. Vissa gånger kändes de som att lilla sög all glädje och energi ur min kropp och andra gånger vad de fantastiskt mysigt. Men jag hade en konstant stress över att inte veta hur de skulle kännas.. Nu ger vi flaska men jag önskar ändå att jag hade lyckats helamma tills fast föda tagit över helt :/

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.