Med ett fungerande nätverk omkring oss

VILKEN DAG! Alltså sitter här och stirrar med ögonen i kors, full av beundran över alla de föräldrar som ror iland en vardag ENSAMMA med sitt/sina barn. HUR GÖR NI? Dag två ensam med barnen idag och helgen lockar minsann. Idag blev nog en extrem dag i och för sig, men ändå inte något ovanligt i en småbarnsfamilj. På dagens agenda stod nämligen, föräldraföreningens årsmöte på Sagas dagis, föräldramöte i Adams förskola, Sagas dans och Adams tekniksim. Allt skulle ske på kvällen och Anton är alltså inte hemma. Men vet ni vad? VI FIXADE DET. Helt och hållet tack vare vårt nätverk, logistiken löpte förvånansvärt bra så alla somnar nöjda och glada. Trötta nog men ändå nöjda.

Själv känner jag mig mest bara tacksam, det är GULD värt att ha folk omkring sig som ställer upp. Ikväll tackar vi barnens mommo och fammo, de möjliggjorde dans och simning för barnens del också (och inte bara barnvakt, även om  redan det ju är värt GULD!) vilket ju var roligt för barnen. Själv kommer jag somna med lite extra varmt hjärta. Fick höra så fina saker om Adam idag, är så stolt över honom. Ni som är mammor vet känslan när någon berömmer ens barn, man hade gärna bandat in orden och lyssnat på dem varje kväll. Som ett litet bevis för sig själv att man i alla fall gjort något rätt. Jag har så fina barn *stolt*

Men nu lockar nog sängen, och även om vi ju saknar Anton måste jag ju medge att det inte är helt tokigt att få sova tillsammans med tre små sötisar heller. Dom somnade skönt alla 3 och jag håller tummarna för många timmars sömn inatt. Min mosiga lilla amningshjärna behöver sömn nu. Tack och Godnatt.

IMG_5427

Sötnosen som klarade av en hel kväll på möten med sin mamma och som tidigare idag sket ner sig så pass att hela pojken behövde badas. Inte mig emot i och för sig, ÄLSKAR doften av nybadad bebis.

 

2 reaktioner till “Med ett fungerande nätverk omkring oss”

  1. Ja, man överlever men särskilt mycket minnen har man inte av småbarnsåren efteråt, så hektiskt är det. Så jag förstår att du är slut mellan varven.
    Min man var sjöbevakare och på sjön varannan vecka. När han kom hem var han inte särskilt mycket hemma heller för han hade ett företag på sidan om och familjen var väl inte så viktig.. ( finns många orsaker till skilsmässan men det var ju en … )
    Nu efteråt fattar jag inte att jag orkade..Jobbade ju på dagis också så från det när barnen var 2 och 6 så det var ungar dygnet runt liksom…på både jobbet ochhemma huhu. Tänk att man överlevde!
    Men stödgurpperna ja.. de är såå viktiga. Min mamma och pappa ställde upp i vått och torrt efter bästa förmåga och även en av mina bästa väninnor som var i samma situation. Vi brukade turas om att ha barnen så man fick ens en lite brejk mellan varven. GULD värt, speciellt då jag sen blev ensam med två små barn och skulle ratta ihop allt med dagis och eftis och eget jobb och semestrar och…ja puh.

    1. oj jisses ja, helt otroligt att det går när det liksom måste. Är ju själv uppväxt med bara mamma och funderar alltid emellanåt hur hon fixade det. Också då med hjälp av människorna omkring oss. Det är så viktigt att våga ta emot hjälp då det erbjuds, även om också det ibland kan vara svårt.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.