Mammakroppen vol.3

I vintras då jag bara var sjuk och sjuk och lite mera sjuk (för att sedan bli sjukskriven ända fram till mammaledigheten) föll träningen bort totalt. Jag tror att jag höll mitt sista träningspass i slutet av februari och sedan dess har antalet träningstimmar varit noll. Under min utmattning fanns ingen energi för träning över huvud taget. Och det är ju helt okej att ta en paus, det var nog det som jag behövde mest just då och jag är glad över att jag vågade lyssna på kroppen. Att jag helt enkelt vågade lita på att jag kommer hitta tillbaka till ett aktivt liv när tiden är inne igen. Jag skulle ljuga som jag skulle säga att det var lätt, att jag aldrig kände ångest över kilon som kom till och träningar som uteblev. Men jag kämpade mig igenom det ändå, jobbade med alla tankar och kunde stundvis släppa det helt. För min egen skull, för familjens skull.

Men nu så, nu har jag börjat längta efter träning igen. Vill känna att jag kan lita på kroppen igen, att den håller ihop och känns stark. Sakta har jag börjat med att gå på Zumba, spinning och nu idag EMOM. Träningen för mig är också en orsak att få ”smita” hemifrån någon timme. Och tro mig, det behövs. Jag har suttit hemma i 6 månader, jag lallar på här hemma med Vidar hela dagarna och de andra två hela eftermiddagarna. Jag är faktiskt värd någon ”egentimme” i veckan. Även om vi kämpar på med amningen och många kanske tycker att jag är korkad som klämmer in träningar också, så vågar jag lita på att jag själv vet vad jag mår bra av. Någon timmes träning här och där kommer inte vara det avgörande för vår amning. Dessutom är det endast positivt att Anton också får umgås ensam med barnen ibland, så att jag inte alltid står där redo att rycka in (eller gnäller över att han gör något på ”fel” sätt).

Det är så sjukt skönt att komma tillbaka till träningen. Alltså sjukt skönt är ju en lögn sådär helt krasst, för det är SVINJOBBIGT haha. Men jag känner att jag börjar hitta tillbaka till en del av mig som varit borta i typ 1 år, ja sedan jag fick veta att jag var gravid. Träningen ger mig energi att orka och det behöver jag, tror det är lika viktigt som att få sova och att äta.

Idag var jag tillbaka på mitt favoritställe och körde ett riktigt svettigt pass. Benen skakade efteråt, vilket är skönt på något konstigt sätt. Gissar att känslan inte kommer att vara fullt lika skön kommande dagar. Men det hör till det också, småningom blir allt bättre och kroppen starkare. Ser så framemot att bygga upp mammakroppen vol.3. Härligt att få bli bättre på allt igen, göra framsteg och njuta av resan.

IMG_4900

Endorfinerna på topp! Nu ska här nattammas

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.