Jag matar mitt barn precis NÄR, VAR och HUR jag vill!

Att amma offentligt har varit på tapeten i mitt flöde den senaste tiden. Cissi Wallin skriver om det på instagram. Och min kompis Johanna bloggade om det, HÄR kan du läsa det. Podden ALLT VI MÅSTE TALA OM gjorde också två grymma avsnitt om amning, lyssna på dem oberoende om du har barn eller inte. Ökar förståelsen om amning, vilket är viktigt för alla! Del 1. När man förväntas hålla fast vid alla gamla värderingar och Del 2. Amning är ett moraliskt minfält

Innan jag fick barn trodde jag att amning var endast och enbart MAT för bebisen. Innan jag själv fick barn hade jag inte tänkt på att amning kunde vara problematiskt. Jag menar hur ofta pratar man om blödande bröstvårtor, gallskrikande bebisar som inte hittar greppet om bröstet, stenhårda överfulla pattar som sedan äntligen töms av en glupsk bebis som sekunden efter det tackar dig med en ordentlig kaskadspya. Sen är det amningnappar (som hjälper men som du ändå borde sluta använda), amningsdynor, amningsBH, amningsställningar, bröstpumpar, massage i duschen, massage i bastun. Ömma bröst, förändrade bröst, mina bröst som ändå inte bara är mina just nu. Ja men ni märker ju, det är faktiskt inte bara (som jag själv trodde) att man viftar med bröstet framför bebisen och likt en väggkontakt kopplas bebis och mamma samman och sedan äter bebisen tills hen är mätt. Det ser ju så lätt ut, tills man sitter där och fulgråter i fullpanik för att den gallskrikande bebisen ( i mitt fall den första bebisen) inte greppar bröstet. Jag lärde mig massor om amning under de första veckorna med Adam, en riktigt rejäl kalldusch och jag var nära att avsluta allt mer än en gång. Men nu ska jag inte skriva mer om detta, ville bara belysa att amningen kan vara nog så knepig ändå utan att omvärlden behöver bli så kränkt över att man matar sitt barn offentligt också.

IMG_4050

Tänk ändå att amning kan vara ett så känsligt ämne år 2018. Att det ens kan vara en diskussion om det är OK eller inte att amma på offentliga platser. Alltså det är så galet, för det man då egentligen pratar om är ju om det är okej för en bebis att äta på offentliga platser. Det är okej för alla andra människor att både äta och dricka var de vill, ja inte kladdiga glassar i en klädbutik då kanske men sällan blir väl någon kränkt om jag väljer att äta en glass då jag går ut från matbutiken. Jag menar jag var ju så sugen på glassen. Inte heller får Anton kränkta blickar då han strosar omkring med en mugg kaffe i handen, jag menar kaffe behöver man väl ändå få dricka. NEJ varken glassen eller kaffet är något annat än ett litet sug, ändå verkar det sällan provocera. När Vidar känner sig hungrig finns det liksom inget som lugnar honom innan han får mat, för en bebis lever i HÄR och NU och då finns det inget senare. Och ja maten kommer ju från mitt bröst, naturligare än så kan det inte bli.

Ändå verkar det fortfarande finnas människor som blir både kränkta och obekväma om Vidar eller någon annan bebis vill äta. Eftersom detta är mitt tredje barn är jag så van att jag sällan märker blickarna man får. Med Saga fick jag till och med tillsägelse att det minsann inte var OKEJ att amma såhär mitt bland folk. Den stackars gubben (såklart var det en gubbjävel) visste tydligen inte hur man vänder på huvudet och ser åt ett annat håll. Som tur bryr jag mig inte nämnvärt om dessa blickar. Hur kan man ens tycka att det är bättre med en skrikande hungrig bebis? Äter man hellre sin restaurangmat och hör på bebisskrik än att man får äta maten i lugn och ro och bebisen får äta för att sedan antagligen somna. Logiken där förstår inte jag. Men så ammar jag ju också precis var som helst och när som helst. Dessa kränkta människor kanske inte vet att det är möjligt att se åt ett annat håll också, liksom man MÅSTE inte se på bröstet om man blir kränkt.

IMG_3997

Jag har ammat i matbutiken, under en läkarkontroll, på caffe, på restaurang, i parken, på stranden, på sverigebåten, i hotellobbyn, hos vänner, i bilen på parkeringsplatser, på en passlig bänk. Ja men jag ammar väl mitt barn precis där jag vill. Finns det amningsrum kanske jag väljer att gå dit för att där oftast finns bekvämare soffor/stolar men aldrig för att jag vill gömma mig. Jag säger inte att folk som inte vill amma offentligt gör fel, det kan vara FAN SÅ SVÅRT att amma sin bebis ändå utan att dessutom stressa över att man kanske gör något ”fel”. Jag dömmer ingen som hellre går in på en toalett och ammar, men jag VÄGRAR behöva låsa in mig i en stinkande toalett och amma mitt barn där för att inte någon annan skall bli kränkt.

Någon kanske tänker att lösning på detta kunde vara att ge flaska istället. Men tro mig, inte heller flaskan är problemfri. Flaskan kanske inte kränker någon på stan, men jag kan tro att man blir nog så dömd ändå. Liksom alla vet ju att ”amning är det bästa för bebisen” och man skall ”kämpa tills det fungerar”. Det är fan otroligt att det inte går att göra rätt här.

Fast det går att göra rätt, för det är bara du som vet vad som är rätt för dig och din bebis. Låt ingen annan bestämma när, var eller hur du matar din bebis. Jag tänker fortsätta amma fritt, jag tänker fortsätta amma just där och just då som Vidar är hungrig. För att jag KAN, för att jag VÅGAR och för att jag KANSKE kan ge mod till flera att göra det samma.

IMG_3075

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.