Att kunna njuta av en nyfödd

IMG_2596

Att få ett tredje barn är verkligen det underbaraste jag varit med om. Visst har det varit ljuvligt att få barn ALLA gånger, såklart! Ändå kan jag säga att det blivit bättre för varje gång, att kärleken till alla barn ökar för varje nytt barn som föds. Jag tycker att jag njutit av alla våra bebisar, men denna gång känns ändå lite annorlunda. Denna gång känns det som att jag på riktigt kan njuta av en nyfödd.

När Adam föddes längtade jag hela tiden till nästa steg, ”oj tänk sen då han kan le” ”oj tänk sen då han kan börja sitta..äta..prata..” Jag väntade alltså till att han skulle bli äldre. Det blev lite bättre då Saga var nyfödd, eftersom jag ju då redan hade ett större barn. Jag hann helt enkelt inte börja längta på samma sätt eftersom tiden ändå gick ganska snabbt, men också då längtade jag efter att hon skulle bli lite äldre. Då handlade det nog mest om att vardagen var så intensiv, en nyfödd och en två åring var ganska mycket att ro i land. Det fanns liksom inte så där jättemycket extra tid att bara njuta då.

Men NU, oj så jag njuter! Allt från att stå och putsa Vidars lilla navelstump till att byta blöjor, amma, titta in i hans djupa klara blick. Jag njuter av precis allt, jag vet precis hur löjligt det låter men jag är själv lite överraskad över denna känsla av total NJUTNING. Nu vet jag ju precis hur snabbt tiden kommer gå, nu vet jag att jag inte behöver längta tills han börjar med något alls. För den tiden är här snabbare än man kan tro ändå.

När Saga var nyfödd var jag mer än säker på att jag inte vill ha fler barn, att två var alldeles lagom. Nu sitter jag och tittar på Vidar och tänker att detta absolut inte kan vara vår sista bebis. Tänk så olika det kan vara. Och vilken tur att jag inte idag, en vecka efter att Vidar kom till världen behöver ta något beslut om framtiden alls. Just nu skall jag bara njuta av att jag kan njuta.

Vad beror då detta på? Kanske bara att jag som trebarnsmamma har ett lugn i mig, i och med att jag faktiskt har erfarenhet från två tidigare gånger. Men denna gång tror jag ändå att mitt psykiska mående är det absolut viktigaste, att jag tog tag i mitt mående då jag var gravid och bearbetade det som kändes jobbigt då. Vågar inte ens börja tänka på hur jag hade mått OM jag inte tagit tag i allt under våren. Är helt säker på att jag inte hade varit speciellt bra rustad för detta då.

Är så tacksam att jag kan sitta här och njuta, sen är jag mer än medveten om att det kommer komma jobbiga tider nu också. Det kommer att komma nätter som Vidar inte sover, det kommer komma perioder då vi i familjen inte alls är så i synk som vi är nu. Vetskapen om det gör också att jag njuter lite extra nu, så länge allt känns bra. Vi tar den jobbigare tiden sen då den kommer, om den kommer.

IMG_2574

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.