En hälsning från en otrevlig och gnällig övertidsgravid

Jodå här sitter jag ännu bara, lika gravid som förr 40+4 idag. Och nu kan jag faktiskt konstatera att det inte alls är roligt mera, inte för mig och verkligen inte för min stackars familj. Jag är fan inte kul att umgås med just nu, jag är bara så trött på detta. Och JO jag vet att det snart är över, att han kommer komma och att ingen förblir gravid för evigheternas evighet. Men alltså förlåt nu men F A N vad det S U G E R!!

Har man inte gått över beräknad tid så kan man inte förstå hur jävla jobbigt det blir när BF datumet kommer och passeras. Att vakna varje morgon och igen en gång vara besviken över att inget hänt inatt HELLER. Att gå omkring hemma och vara så trött i kroppen men ändå ha så tråkigt att man inte ens klarar av att slappa i soffan. Att inte orkar vara mamman man vill vara, för att inte tala om frun, vännen eller bara människan. Att vara smärtsamt medveten om att varje dag som går är en dag närmare en igångsättning. Det är liksom inte en dag närmare förlossningen nu längre utan en dag närmare igångsättningen. Det är DET jag mest tänker på just nu, jag vill inte behöva bli igångsatt. Det värsta är ju att det känns som att JAG misslyckats om det blir så, liksom att JAG inte kan få min kropp att sammarbeta så mycket att en förlossning kommer igång naturligt. Ja men ni märker ju hur tankarna snurrar just nu.

Är kanske den enda i världen som går och tänker såhär, jag kanske verkar supergnällig som ”bara” är 4 dagar över tiden och redan håller på att tappa förståndet. Tycker själv också att jag kunde skärpa till mig lite, men det är svårt. Idag är det då 10 dagar kvar tills 42+0, 10 evighetsdagar.

Så att JA nu har ni en lägesrapport från mig idag, inga tecken på att förlossningen skulle närma sig, I N G A känningar, ingen slempropp som gått, inga sjuka sammandragningar, NADA NOLL.

IMG_2883

6 reaktioner till “En hälsning från en otrevlig och gnällig övertidsgravid”

  1. När Blondinbella väntade sin flicka o jag väntade Saga hade hon beräknat fem dar efter mig. Hennes Sally föddes före o jag satt hemma, i v41 o grät o grät o åt en HEL PLÅT chokladkex jag hade bakat. Helt normalt att va förbannad, ledsen, skitsur o missnöjd. Du får va det tusenfalt för det är såå jobbigt att gå över tiden! Kram o kämpa!!!

    1. Tack, så skönt att höra att någon annan också känt såhär, man känner ju att det är så fult att vara missnöjd. Tack för kramen och kram tillbaka <3

  2. Du har allt rätt att känna som du känner! Fastän det inte tröstar i nuläget, så vill jag ändå påminna att förlossningen bra kan börja helt utan nån som helst förvarning. Hoppas lillebror snart är här 🙂

    1. tack <3 ja jag hoppas ju också att det skall komma igång sådär utan förvarning 🙂 om några veckor kommer dessa dagar kännas fjantiga, bara nu som dom är EEEEEEVIGHETSLÅNGA 🙂

  3. Kämpa på. Och de är helt okej att gnälla. Jag gick över 8 dagar med dottern och 14 dagar med sonen så jag vet vilken psykisk kamp den sista tiden är. Jag var också rädd att behöva bli igångsatt, vilket också blev fallet med sonen, de tog hål på hinnorna. Men de utvecklades endå som en normal förlossning och gick snabbt! Så igångsättning kan också bli riktigt bra , men håller tummar för att ni får innan det 🙂

  4. Förstår känslan, hade själv inbokad tid för koll och eventuell igångsättning till 41+5, men värkarna kom kvällen innan och tösen var ute 5 timmar före vår inbokade tid. Hade inga känningar som helst före det plötsligt var dags! Kämpa kämpa!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.