Med 9 dagar kvar till beräknat

Tänk ändå hur snabbt man kan bli rejält trött på att vara gravid. Eller trött på att gå och vänta egentligen, trött på att ha ont i kroppen, trött på att känna mig svälld, tung och klumpig. Ja mest bara trött. Jag vet att det inte är länge kvar, att Bumlingen kommer då han själv är redo och att det är dumt att släppa sig trött på graviditeten innan jag ens är på  det beräknade datumet. Jag har ju liksom gått 2 veckor över tiden med de två andra, oddsen att jag gör det även denna gång är ju väldigt höga. Det blir 3 långa veckor här om jag bara skall gå och vänta.

Nåja imorgon behöver han i alla fall inte komma, imorgon är det ju Adams födelsedag och den kan han gärna få ha för sig själv. Men efter i morgon är vi redo för lillebror.

IMG_2276IMG_2292

Måndag idag igen då, som tur går dagarna ändå snabbt, även om jag börjar tappa tålamodet. Egentligen är det mest stressen inför att förlossningen inte skulle komma igång naturligt som stör mig. Hade bra kunnat vänta fast 2 veckor över beräknad tid bara jag skulle veta att jag inte behöver bli igångsatt. Det är dumt att stressa, jag vet! För är det så så är det och anses det att man behöver sätta igång förlossningen är det ju för bebisens eller min egna hälsa.

Ja nu får helt enkelt stå ut med att det antagligen kommer handla mest om virriga tankar kring kommande förlossning tills bebisen är född. Hemskt mycket annat ryms inte i min hjärna just nu.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.