Då man TYDLIGEN liksom bara MÅSTE gnälla på småbarnsfamiljer?!?

N7K_6504

Alltså SUCK ibland blir jag så trött på folk. Vi kom för en gångs skull ihåg att ta med pantflaskorna till butiken idag och barnen var ivrigt med och plockade in allt i bilen. Vi skulle också handla till deras kalas så hela butiksresan var en enda positiv grej. Vi kommer fram till butiken och det är lite kö till pantmaskinen, vi väntar snällt på vår tur och börjar sedan panta våra flaskor. Adam räcktes riktigt bra att lägga in flaskorna i maskinen medans Anton lyfte Saga så hon också skulle få hjälpa till. Allt löpte verkligen superbra och jag sa till och med högt till barnen ”oj vad bra det går, nu är vi snabba så ingen behöver vänta” tror ni att det fick bli en positiv grej för barnen att dom fick hjälpa? NÅ SÅKLART I N T E..

En sur dam som stod bakom oss i kön sa på finska ”om ni vuxna kanske kunde sköta detta nu, här är faktiskt kö” och ja blev på riktigt så trött. För det tog inte ens längre att barnen var med, Adam var verkligen duktig och vi synkade superbra med allt han och jag. Jag låtsades inte om något mer utan jag och Adam fortsatte med att plocka. Anton försökte få Saga att göra något annat men såklart blev hon ledsen, hon ville ju vara med. Så vi fortsatte på samma effektiva sätt och jag kände irritationen växa inom mig. När vi var klara gick jag bestämt förbi damen och sa ”anteeks että kesti” liksom ursäkta att de nu tog några sekunder extra av din dyrbara tid.

Hur bråttom kan man ha att få panta sina flaskor? Måste man faktiskt klaga på att två barn DUKTIGT hjälper sin höggravida mamma?

Ena sekunden klagas det på att småbarn är så bortskämda och aldrig behöver göra något, men när man sedan inkluderar dem i vardagliga sysslor så stör det tydligen då också. Hoppas damen insåg att hennes kommentar var väldigt onödig, tänk om hon istället hade kunnat se hur duktiga barnen var och gett dem beröm för det. Allas dag hade liksom blivit så mycket trevligare då. Jag är glad över att barnen inte pratar finska denna gång, dom förstod ju inte att damen klagade på dem. Hade ju varit tråkigt för dem att höra en annan vuxen människa klaga, då dom till och med så glatt och duktigt hjälpte till.

Hade jag själv varit starkare på finska hade jag nog ifrågasatt varför hon ens tyckte att det gick så långsamt? Men tyvärr är inte min finska så snabbtänkt, så jag lämnade det. Vi fick i alla fall flaskorna pantade, och barnen fick känna sig viktiga vilket var det viktigaste.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.