”Jag vågar skicka iväg dig mot livet som trebarnsmamma”

Idag var det dags för tredje och för denna period sista träffen med psykologen. Om jag nu känner behov av att gå och prata med någon så skall jag vända mig till en ”vanlig” psykolog utanför rådgivningen. Känns tryggt att veta att det finns mer hjälp att få om det börjar finnas behov av det. För tillfället handlar det mest om att vila och bearbeta. Nu har jag fått redskap och hjälpen finns alltid tillgänglig igen sen om det känns som att jag fastnar i mina tankar.

Tiden går alltid så snabbt hos psykologen, mitt i allt har timmen gått. Vi pratade och funderade mycket på framtiden idag men pratade också om de senaste riktigt jobbiga månaderna. Pratade om mina känslor inför förlossningen, om mina tankar kring att vi faktiskt skall få en till liten människa i vår familj. Önskar att alla gravida skulle få gå och prata med en psykolog, så skönt att få reda ut tankar och känslor. Behöver jag säga att det känns bra då psykologen gång på gång ger mig beröm för hur mycket jag tänkt och kommit fram till under de senaste veckorna? Det känns bra, även om mycket fortfarande är både skört och svajigt ännu så finns det en stark tro att jag är påväg mot rätt håll. Med 7 veckor kvar till beräknat datum känner jag mig trygg. Och det är just känslan av trygghet som jag skall ta fasta på.

IMG_1161

Jag fick höra att jag är en klok kvinna med många smarta och välformulerade tankar, känns som något som gärna får stå med i mitt CV. Det som nästan fick mig att gråta av lättnad och av stolthet var då hon sade att hon nu litar på att jag är redo för att åka och föda fram vårt tredje barn. Jag är redo och min familj är redo, VI är redo för dig nu bumlingen. (eller om 7 veckor, kom inte ännu badrummet är inte klart ännu) Jag är inte svag, jag är inte överkänslig jag har bara behövt lite hjälp för att få tag i alla tankar som snurrat i mitt huvud. Dessa veckor av sjukledighet har gett mig chansen att hinna ikapp mig själv och det är något jag är väldigt tacksam över. Jag har kämpat massor med skuldkänslor kring att vara sjukskriven, men kan ändå konstatera att det var precis vad som behövdes för att få mig på fötter igen innan bumlingen anländer. Hade aldrig gjort detta enorma jobb med mig själv om jag varit på jobb också och då hade jag inte suttit här med denna sköna känsla av lugn och trygghet i hjärtat nu heller.

IMG_1169

Jag har hunnit tänka och känna så mycket, hunnit prioritera om de saker som varit tokiga och sett problem som jag inte tidigare ens orkar tänka på. Säger inte på något vis att vi är en mer perfekt familj idag än för någon månad sedan MEN vi som familj är väldigt mycket mer medvetna och det gynnar oss alla. Minnena från vintern gör mig ledsen, men det var vägen vi (jag) behövde gå för att hitta hit till det stället vi är på nu.

Konstaterade idag att jag trots allt känner mig starkare och mer redo för en bebis än jag tidigare gjort. Jag känner mig trygg, trygg i mig själv, i min roll som mamma, i min familj, i min släkt och i min vänskapskrets. Jag har idag verktyg för att lättare kunna märka då jag inte orkar och också verktyg för hur jag tar mig tillbaka uppåt. Är väldigt medveten om att det inte finns några garantier för något, att måendet igen kan vara något helt annat om en tid eller efter en förlossning eller efter något annat. MEN jag känner mig trygg ändå, för det kan inte gå så mycket åt helvete tack vare det starka skyddsnätet omkring oss.

Nu är jag alltså redo att börja axla rollen som trebarnsmamma, så redo man nu sen kan vara. Jag är i alla fall redo att anta utmaningen, att bli förälder en tredje gång känns stort och ju mer jag tänker på det desto mer längtar jag efter att få ligga där men en nyfödd liten skrutt på bröstet. Målbilden som ger mig tårar i ögonen <3

 

 

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.