Allt händer av en orsak?

A-084 (kopia)

Det är så lätt att vara efterklok, så som det alltid är. Varför kunde jag inte förstå saker då jag var mitt i en situation? Antagligen för att man hela tiden lär sig nya saker, får nya erfarenheter och man lär sig av sina misstag. Någon klok människa sa till och med att vi borde vara tacksamma över våra misslyckanden eftersom vi lär oss så mycket av det. Tack vare misslyckanden växer vi som människor. Det går inte att gå tillbaka i tiden och ändra på saker som redan hänt, hur mycket jag än skulle vilja. Eller skulle jag vilja? Tidigare tänkte jag att jag nog skulle vilja ändra på vissa saker och ting, men ju mer tid som går desto lugnare blir jag i hela situationen. Att jag kanske ändå är på rätt plats precis just nu.

B-185 (kopia)

Så istället för att sitta här och överanalysera mig själv, försöker jag nu se vad jag lärt mig. Jag inser att jag lärt mig en hel massa, erfarenheter jag helt säkert kommer ha nytta av i resten av mitt liv. Och på något sätt kan jag till och med känna mig tacksam över de senaste riktigt jobbiga månaderna. Känns som att hela denna erfarenhet gett mig en ny chans, en chans att prioritera rätt och en chans att landa. Jag vet inte om jag kan säga att jag tror på ödet sådär i alla lägen, MEN just i detta fall tror jag faktiskt att jag blev gravid helt av en orsak.

A-356 (kopia)

Känner redan nu ett så starkt band till bumlingen i magen, att han liksom kommer till vår familj men en uppgift. Haha låter som ett litet Jesus barn alltså, ingen press alls på lillebror här inte. Många säger att familjen känns komplett vid andra barnet och visst håller jag med, den känslan hade jag också då Saga föddes. MEN på något sätt känner jag ändå att lillebror nu kommer och limmar ihop oss som familj igen. Inte för att vår familj inte var helt underbar tidigare också, men vi var inte ett team på samma sätt som jag känner att vi är nu. Tror vi alla (speciellt vi vuxna) behövde stanna upp och fundera lite. Kanske man känner såhär inför varje barn man får? Mycket möjligt, sällan känner man väl att ett barn bara blir en del i mängden. Och det är klart att varje litet nytt mirakel gör familjen lite mer komplett. Vet inte helt hur jag skall förklara känslan nu heller, annat än att jag under graviditetens lopp gått från att tvivla på om ett tredje barn var så ”smart” till att ett tredje barn är precis vad vår familj behöver.

B-028 (kopia)

bilderna i detta inlägg är från en familjefotografering tillsammans med Creatella i juni 2015. Känner att vi är påväg tillbaka på den teamkänslan som vi upplevde då och det ger mig en varm känsla i hjärtat och några tårar i ögonen. Livet går upp och livet går ner, just nu är vi påväg uppåt igen <3

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.