Trimester 3

Är ju faktiskt inne i graviditetens tredje trimester nu, och från att veckorna bara släpade sig fram i den långsammaste takten någonsin i höstas så känns det faktiskt som att veckorna bara flyger förbi just nu. Såklart är det skönt ändå att man kan börja se ett slut på detta, att det liksom är 10 veckor (eller säkert nog 12 men i alla fall) tills vi har våran efterlängtade lillebror här med oss på utsidan.

Graviditeten i sig löper på bra, vilket är otroligt skönt med tanke på hur mycket energi det går åt till mitt egna mående. Lillebror hickar, kickar och breder ut sig där inne. Magen växer och SF måttet är precis på nollkurvan, minsta magen hittills alltså. HB hålls bra, sockerbelastningen gav bra resultat och igår fick jag en spruta eftersom jag har negativ blodgrupp och babyn (liksom de andra i min familj) har positiv. Ett stående skämt i familjen alltså, att de andra är så väldigt mycket mer positiva än jag. Lillebror ligger med huvudet neråt och jag hoppas han hålls så nu, så behöver man liksom inte fundera mer på det heller. Lite skulle han gärna få börja sjunka neråt eftersom han just nu klämmer på både lungor och revben och gör mej andfådd mest hela tiden. Sammandragningar har jag med jämna mellanrum men det hör ju också till och är inget som inte skulle försvinna när jag vilar. Konstaterade med Anton igår att jag var mycket mer trött på graviditeten i början, då mådde jag bara illa och blev totalt slut av bara det. Nu känns det liksom passligt att ha ca 10 veckor kvar av detta. Vi har gott om tid att fixa allt som vi vill hinna fixa innan förlossningen.

Mer och mer märker jag att jag börjar tänka på förlossningen, på tiden efter förlossningen och på amningen. Det märks att jag varit så slut i hjärnan den senaste tiden att jag helt enkelt inte ens riktig reflekterat över att det kommer komma en tid då jag faktiskt inte är gravid längre. Mycket av mina tankar kretsar kring hur de andra två kidsen skall reagera, tankar som jag ju egentligen vet att är onödiga eftersom det ändå är omöjligt att veta innan vi är där. Tror dock att det är rätt så vanligt att man som mamma funderar mycket på hur de andra barnen skall reagera, eller vad säger ni andra? Får en varm känsla i kroppen då tänker på den kommande sommaren och det känns bra, är så glad att jag ser positivt på sommaren och inte blir rädd eller får ångest. 

IMG_2261

Snart är vi här igen, men en alldeles ny liten familjemedlem. Och att de blivande storasyskonen varit såhär små någongång känns rätt märkligt. Dom är ju två små bebisar <3

 

2 reaktioner till “Trimester 3”

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.