Vill inte ha äventyr

Är det bara jag eller drömmer så gott som alla om att resa? Ofta ställs frågan om vad man helst gör, eller vilka drömmar man har. Och allt som oftast svarar folk något som har med resande att göra. Jag känner inte alls igen mig i dessa drömmar och undrar ibland om jag är den enda som känner såhär? Alltså nu menar jag inte resa som i resa charter utan resa som i att uppleva världen. Det är alltså inget fel med charter om det verkar som att jag tycker det, tvärtom charter är det enda alternativet OM jag skall resa. För faktum är alltså att jag inte alls känner igen denna längtan efter äventyr som så många säger sig vilja uppleva. Jag fåt lätt panik av blotta tanken på att bo på något halvskumt ställe, åka ut till någon obebodd ö eller något liknande. Jag är inte världsvan och cool utomlands, i Stockholm klarar jag mig väl helt okej, men längre bort än Sverige är jag bara obekväm och försiktig. Jag behöver helt enkelt inte den typen av äventyr. Jag har aldrig drömt om att backpacka, att bara ha en väska med sig och inte veta vart man åker till näst.

Jag har inte rest speciellt mycket som barn, min första resa till södern var 2005 då var jag 14 år gammal och åkte en vecka till Egypten med min fammo och faffa. Visst var det en rolig resa, men mest var jag rädd. Rädd för att flyga, rädd för att något skulle hända där långt borta hemifrån, rädd och osäker. Vi är lika här, jag och Anton, och det är nog tur. Tror inte att den äventyrslystne skulle orka resa med mej, jag blir inte direkt trevlig heller då jag är nervös. Och så maten sen, tycker ju inte att jag är speciellt kräsen egentligen, ändå inser jag att det nog är just det jag är. Jag behöver inte prova på en massa nytt.

Jag avundas folk som vågar, som reser iväg till andra sidan jorden och upplever världen. Men jag vill inte, jag vågar inte och jag känner inget behov. Ibland blir jag så trött på att folk skall klaga på charter resor t.ex. All inclusive hotel osv. För mig är det njutning, semester, trygghet och bra. För mig räcker det att våga åka flygplan till ett främmande land, hitta rätt buss till rätt hotell och sedan landa där.

Jag undrar ändå om alla verkligen drömmer om dessa resor? Alltså de coola människor som reser runt jorden förstår jag ju att gör det. Dom lever ju sin dröm hela tiden och det måste ju vara härligt. Men alla dom andra då, som säger att dom vill upptäcka världen men ändå aldrig reser? Är det så att man liksom bara SKA tycka om att resa? Det hör liksom till. Visst är det klart att ekonomi och livssituation spelar in, det förstår jag också. Är faktiskt mest bara nyfiken på om jag är den ända lilla fega 27 åringen som är nöjdast hemma?

3 reaktioner till “Vill inte ha äventyr”

  1. Jag åkte som 20-åring till Rhodos och jobbade som simlärare på ett hotell en sommar. Åkte mest för att hallå, vilken 20-åring som får erbjudande om att jobba en sommar på Rhodos åker inte fortare än genast!? Det var hemskt. Verkligen inte min grej, hade bara fått för mig att det är sånt man skall vila göra. Aint gonna happen again.

  2. Jag tycker det är bra att man trivs hemma! Det om någonting betyder ju att man har skapat sig en intressant och trevlig vardag som man trivs med dagligen 🙂

    Många reser ju bort för att man vill ”slippa allt där hemma”, men tycker det är bra med mera röster av människor som inte vill resa. Dels är ju resande otroligt dåligt för miljön, och dels kan man unna sig så många intressanta saker i vardagen om man inte satsar på en dyr semesterresa till något varmt ställe för en vecka eller två.

    Själv längtar jag mest hem till Österbotten och landet och att få skaffa mig ett hus och pysslande där, så inga stora resedrömmar för mig heller i alla fall, men som disclaimer så har jag ändå rest otroligt mycket med föräldrarna då jag var yngre, så jag upplever också att jag fått se mycket av världen redan. Sedan är jag ingen solsemestrare, utan jag gillar Finlands fyra årstider 🙂

  3. Nej, du är inte den enda! Som 19 åring åkte jag som au-pair till Vermont, USA och var borta ett år. Det tyngsta året i mitt liv. Jag ville så gärna vara den äventyrliga personen som bara åker iväg men sanningen var att jag hade konstant hemlängtan under det längsta året i mitt liv. Men jag bet ihop för jag ville inte ”ge upp”. Jag ångrar inte det året för jag lärde mig så mycket om mig själv och blev självständig men jag skulle aldrig göra det igen. Nu har jag inte rest utomlands sen jag kom hem därifrån, det är 7 år sedan redan. Jag älskar att vara hemma med min familj och som tur är min sambo likadan. Varför spara pengar svinlänge för en veckas semester då man kan göra sitt hem till det mysigaste stället där man vill vara hela tiden? Nog vill jag ännu någongång resa men nog vill jag mycket hellre sätta pengar på t.ex bröllop som vi nu planerar.
    Så tänker jag.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.