En klänning åt lillebror

IMG_0557

Jag har ett dilemma just nu, en sak som stör mej men som jag inte helt vet hur jag skall fundera kring. Saga är rätt så ivrig med att köpa kläder till sin lillebror, hittills har vi bara köpt en pyjamas men så småningom börjar det ju bli dags att köpa en liten garderob till honom. Här för ett tag sedan kom hon springande med en klänning,

TITTA MAMMA VILKEN FIN KLÄNNING TILL LILLEBROR.

Ja absolut, den skulle vara superfin på lillebror men idag ska vi inte köpa några kläder.

Saga hängde tillbaka klänningen och vi traskade vidare. Är nöjd med mitt svar, att jag inte slarvsvarade att hon ju skulle på en lillebror och pojkar har inte klänning bla bla bla.. Hade jag inte medvetet börjat tänka på genusfrågor osv, hade jag säkert svarat just så. Inte för att vara elak utan för att det var så jag också tänkte förr.

Jag är alltså nöjd med svaret, men inte nöjd med min egna tanke. För jag skulle inte köpa en klänning i storlek 56 till min nyfödda son. Varför är det så? Jag kan inte skylla på att jag inte klär klänningar på nyfödda bebisar eftersom Saga nog hade klänningar redan som nyfödd. Dock tror jag att jag inte skulle klä en nyfödd dotter i klänning heller speciellt, helt enkelt för att det är så sjukt opraktiskt med klänning tills barnet kan GÅ. Men i alla fall, varför känner jag sådant motstånd till att köpa en klänning till lillebror?

Vi pratade om detta med Anton och konstaterade att vi ändå kommit rätt långt i hur vi tänker kring genusfrågor osv. Förr var inte genus något vi funderade speciellt mycket på. Genus handlar ju om så mycket mer än kläder, men visst är ju kläder av stor betydelse i hur vi bemöts redan som nyfödda. Vad kom vi då fram till? Vi tänker såhär, att vi skulle inte köpa en klänning till lillebror så länge han inte själv påverkar sina klädval, det kan låta konstigt men samtidigt är det ändå så det känns för oss. Kläder i alla färger är något helt annat, där har vi inte några större begränsningar egentligen. Visar det sig sedan att lillebror är intresserad av Sagas gamla klänningar, kjolar och så vidare så är det fritt fram. Om Adam idag skulle vilja ha en klänning skulle jag nog köpa den till honom och den känslan känns ändå rätt så bra.

Jag tror att det viktigaste är att bli medveten om hur mycket man gör av gammal vana. Att man liksom utgår ifrån att den rosa är för flickan och den blå för pojken. Jag vill bli bättre på att inte låta någon annan bestämma. Jag skall aktivt jobba vidare på att låta barnen vara just barn och inte sina kön. Genusmedvetenhet är lite lika som feminism, livet var ju väldigt mycket lättare då man inte var så medveten. Säger inte att jag är super medveten nu heller, men mer än jag varit förr. Jag börjar se mönster och märka hur jag själv också gör saker utan att tänka. I slutändan är det ändå bättre för alla att man är medveten. Jag säger inte att mina egna barn behöver gå varken med eller mot normen, jag vill att dom skall känna att dom får vara precis den dom vill vara. Viktigt för mej är också att jag vill fostra öppna människor som låter alla människor vara den dom själva vill vara. Och dit kommer vi inte om inte vi som föräldrar är medvetna.

Hur tänker ni andra? Hur mycket tänker och funderar ni kring t.ex. barnens kläder? 

 

 

7 reaktioner till “En klänning åt lillebror”

  1. Vi ska också få en lillebror snart och storasyster ville köpa rosa byxor med volanger på baken och jag svarade precis som du, vi ska int köpa nå kläder idag för vi skulle inte det. dessutom har vi inte tänkt köpa nästan någonting i klädväg eftersom skåpen svämmar över med kläder. Vi har ärvt mycket av dotterns kläder från hennes kusin (allt rosa) så lillebror kommer nog att ha rosa kläder och alla andra färger på sina kläder. Dotterns favorit är blixten mcqueen och prinsessor just nu och favoritfärg är blå, enligt henne själv.

    1. Ja lillebror lär nog få ärva en hel del från Saga också 🙂 Blivande storasyster har också bestämt att lillebror skall vara Anna eftersom hon själv skall vara Elsa och storebror Adam är Christoffer :p

  2. Nej,jag skulle inte klä min babypojke i klänning,om jag hade en sån..skulle han vilja ha en klänning när han själv kan prata så jo,fritt fram att ta det som finns i skåpen. Men skulle int köpa en klänning åt en pojke för att vi ska ha finkläder till ett kalas tex. Färger spelar därimot ingen roll!! Vår dotter hatar klänningar,och vill ha spiderman små kalsonger på sig tex. Och det har vi köpt åt henne 🙂

    1. Ja men precis, öppenhet och sen då dom själva kan uttrycka vad dom vill så går man enligt det. Om det inte är fula kläder då HAHA för där sätter mamman i huset stop 😉 försöker också tänka att jag skall vara lika öppen för vad lillebror vill som vad Saga velat. Hon har också blixten och andra typiskt ”pojkigare” kläder blandat med sina klänningar 🙂

  3. Klär mina barn i sådant jag tycker om. När de blir så stora så de kan säga vad de vill så då får de vara med och bestämma, är det en klänning då på en pojke eller slips på en flicka så fine. Men inte innan,de kanske skulle börja fundera när de blir större varför mamma klädde mig i klänning.

  4. Titta på ett konto på instagram av Malin Karlstrand. Hon använder härligt varierande kläder till sin son 😍 Hon klär sin son i sådana kläder som hon själv gillar inte för att de är ”pojk” eller ”flick” -kläder. ☺

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.