Jag och min FINA mage

80dagarkvar

Idag har jag varit gravid i 200 dagar. 200 dagar av illamående, trötthet, utmattning och ren och skär lycka. Att det kan vara så dubbelt, så jobbigt och underbart på samma gång. Att man kastas mellan att vara så TOTALT slut och samtidigt IVRIG på det som komma skall. Magen växer och sparkarna där inne blir starkare för varje dag som går, en påminnelse om att det kommer vara värt det i slutändan.

Det har tagit tid för mig att acceptera att kroppen förändras igen, tänker inte sticka under stolen med att det varit väldigt jobbigt mellan varven. Har inte känt mej fin speciellt ofta under dessa 200 dagar, jag har känt mej ful och trött och svälld. Jag har inte ens orkat ta hand om min kropp, jag har inte orkat ta mig ut i solen eller unnat mej en lång varm dusch. Trött och sunkig har jag traskat omkring här hemma. Jag har inte mått bra. Jag har känt att jag borde göra saker, borde träna men det har bara inte gått. Det är inte något fel med att känna att det är jobbigt, känslor kan ju aldrig vara fel. Däremot är det inte speciellt bra att gå omkring och känna så, det tar en massa energi. Energi som inte finns. Jag kan inte ändra på de senaste 200 dagarna, jag tittar tillbaka på den tiden och vet själv att jag gjort mitt yttersta för att fixa det så bra som möjligt.

Men nu vill jag ändå verkligen försöka vända detta. Jag vill inte gå omkring och känna mej ful, jag vill inte gå omkring och fundera på hur jag ser ut. Jag har inte energi för det! Jag behöver inte fundera över det, för det spelar ingen roll. Jag har på riktigt gått omkring och tänkt att folk säkert tycker att jag misslyckats totalt eftersom jag igen gått upp i vikt, helt som att någon ens skulle bry sig?!? Det låter säkert hur sjukt som helst, men ändå har tankarna snurrat i mitt huvud. Skrev ju för ett tag sedan om att jag rensat bland konton jag följer på instagram (HÄR kan du läsa det), bort med konton som får mig att känna att jag inte duger och in med konton som visar att ALLA KROPPAR är fina. Och redan nu hjälper det, redan nu känner jag att jag och min kropp också ska vara med. Jag känner mig inte lika ”dålig” längre för att jag gått upp i vikt, jag känner inte längre att jag behöver gömma mej och det är så skönt. Jag är inte sämre än någon annan. Det är en känsla som jag önskar att jag hade hittat tidigare.

Så idag ställer jag mig framför kameran igen, för att föreviga några bilder på den växande magen. För att föreviga det fantastiska faktumet att det växer en älskad liten bebis där inne. För att min kropp är så jävla grym som klarar av att bära ännu en bebis. För att en dag kunna visa för lillebror att DÄR inne i den där fina magen låg han och växte. För att jag också stolt vill visa upp min växande mage. För att alla kroppar är olika och alla kroppar duger. Här är jag och min fina mage <3

80dagarkvar1

 

En kommentar till “Jag och min FINA mage”

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.