Sjukskrivningen fortsätter..

Idag hade jag telefontid till läkaren, vi pratade en stund om hur jag mår och sedan tyckte hon att jag skulle fortsätta vara sjukskriven ända tills min mammaledighet börjar. Det betyder alltså att jag nu kommer fortsätta att vara hemma och försöka vila upp mej ända tills bebisen kommer. På något sätt känns det som en lättnad, att kunna slappna av i vetskapen att jag nu inte behöver fundera mera på OM jag skall tillbaka på jobb ännu eller inte. Nu är det liksom bestämt, nu behöver jag inte vakna varje morgon och känna efter.

Nu kan jag liksom helt släppa tankarna på jobbet och bara fokusera på vardagen hemma. Försöka hitta saker som ger mig energi, försöka slappna av och försöka hitta balansen igen. Försöka släppa alla tankar på att jag misslyckats, försöka vara snäll mot mej själv. Vissa stunder går det bättre och sen blir det jobbigt igen. Det som ger mig mest energi just nu är att se hur mycket barnen njuter av att ha sin mamma hemma på kvällarna. Det värker i hjärtat då jag ser tillbaka på hösten och inser hur mycket jag saknat kidsen, hur lite tid vi hade tillsammans. Alltså jag kan gråta av frustration över att dom bråkar, jag kan ha lust att lägga mig ner och skrika i kapp med dem då dom trotsar. Men jag ÄLSKAR att kunna vara hemma med dem om kvällarna igen. Och även om jag inte är den mamman jag önskar att jag orkade vara just nu, så finns jag ändå här hemma. Det känns så bra när till och mer ergoterapeuten sa att Adam varit så lugn de senaste träffarna. Hon trodde också de kunde bero på att jag varit mera hemma. Något positivt kommer det alltså ur detta också, även om det mest känns bara jobbigt.

Det svåraste är nog att inte känna igen sig själv, att känna att humöret inte ”håller”, att känna att jag gärna skulle snäsa och fräsa till folk jag egentligen tycker om. Min prioritering är barnen, jag skall orka vara en lugn mamma med dem och allt övrigt jag orkar med är en bonus. Jag måste bara våga sätta ännu lite mera gränser, fast det är svårt. Jag vet ju att folk har förståelse bara jag vågar säga till, vissa dagar går det hur bra som helst och andra dagar är det bara mörkt. Jag är inte mej själv just nu, jag har inte samma energier, så är det bara. Det är höga berg och djupa dalar och jag hoppas det kommer jämna ut sig mer med tiden.

IMG_0246

Tills dess tar vi det lugnt, gör det vi orkar och kramas ofta. Vi försöker hitta ett lugn i vår vardag, även om mycket är kaos. Tänker på det som psykologen sa, varje kväll som jag inte tappat nerverna och skrikit till barnen är en bra kväll. Ikväll är en bra kväll, ikväll får dom somna med en lugn mamma. 

 

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.