En timme hos psykologen

Idag var det då dags att igen en gång traska iväg till rådishuset, känns som att jag är där var och varannan dag just nu. Men idag skulle jag inte till rådis, idag skulle jag till psykologen i rummet bredvid. Ännu en gång är jag så otroligt tacksam över det fina fungerande systemet som vi har i detta land. Tänk ändå att vi, helt gratis, får gå och prata med en psykolog. Det är banne mig helt otroligt. Och jag förstår att det inte alltid går till såhär, att det finns stora problem inom dessa områden med personalbrist, pengabrist osv. Som är viktiga att prata om och lyfta fram. Men idag vill jag lyfta fram att de KAN gå vägen också. Jag är verkligen tacksam över systemet som fångade upp mitt mående. Det är för hemskt att det finns människor som inte får hjälp. Och jag hoppas att dom också skall få den hjälp dom behöver. I hela denna soppa av kaos, tankar och känslor så fylls jag gång efter gång med känslan av att det finns så många som bryr sig. Jag är inte ensam. Det finns så många som vill hjälpa mej att börja må bra igen.

Det var ett skönt samtal, en timme satt jag där på en stol och bara pratade. Stannade upp, reflekterade och vågade säga högt alla dessa jobbiga känslor. Att någon lyssnade på mej och kunde bekräfta allt det som kändes jobbigt var verkligen bra. Att någon tittar en djupt in i ögonen och säger saker som gör en lugn igen var precis vad jag behövde. Så innerligt glad och tacksam över träffen. Ett steg i rätt riktning.

IMG_0174

Inget går att laga över en natt, det min kropp nu mest behöver är helt enkelt lugn och ro. Jag behöver få ner stressnivån i min kropp. Gång på gång upprepade psykologen orden ”släpp känslan” och det är det jag skall försöka göra nu. Det är det som är det svåraste, det som jag är så otroligt dålig på. Jag fastnar i känslor och kommer inte vidare, snurrar runt i samma spår. Jag skall verkligen försöka släppa känslan och gå vidare. En annan sak som vi pratade mycket om var att jag måste ta ner kraven på mig själv. Jag måste inget annat än orka vara en lugn mamma för mina barn. Vi kan glömma ekologisk mat för en tid, vi kan faktiskt överleva på köpta spenatplättar också. Jag behöver inte vara perfekt, för det är ingen annan heller. Jag behöver bara orka vara lugn tillsammans med barnen.

Vi funderade tillsammans på olika strategier för hur jag skall kunna försöka slappna av. Hur jag skall hitta tillbaka till sömnen och där igenom tanka ny energi igen. Hur jag skall hitta saker som ger mig njutning, som ger mig energi och glädje igen. Hur jag skall komma ur denna onda spiral av stress, utmattning, sömnsvårigheter och uppgivenhet. ”det blir nog bra igen Malin” sa hon och för första gången på länge vågade jag tro på just det. Det blir bra, bara jag orkar igenom detta nu så blir det bra igen. Jag har inte förstört något, jag har inte gjort något fel. Jag har bara tagit en paus, en paus för att vila upp mej och komma igen. Starkare än jag var innan.

Men oj så trött jag blev efteråt, helt mosig i hjärnan. Jag skall våga slappna av, ta emot känslorna som kommer och sakta se vad som händer. Inte stressa vidare med nästa projekt, inte försöka fylla dagarna med saker jag ”måste” göra. Jag skall göra det jag känner för, det jag känner att GER mig energi. Lättare sagt än gjort. Jag skall våga be om hjälp då det behövs, våga visa att jag är trött.

Jag gör inget fel, jag är inte lat, jag har bara en paus för att återhämta mej.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.