När dagarna går sakta

Det har varit tyst här nu några dagar, och det har funnits en orsak till det. Det har varit mycket nu, för mycket. Förra veckans sjukledighet fick mig att äntligen våga börja slappna av, våga börja försöka vila på riktigt och verkligen slappna av, känna efter.. Förra veckan kunde jag äntligen kliva av karusellen som snurrat på utav bara helvete och märka hur otroligt snurrigt allt är i mitt huvud. Jag är trött, så otroligt trött och väldigt väldigt stressad. Känner mig hängig, slut i kroppen med en lätt dimma framför ögonen stora delar av tiden.

IMG_4345

Är nu sjukskriven med läkartid nästa vecka. Får se vad som händer efter det. 

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.