Rädd för att gå på isen

Överallt på sociala medier ser jag folk som strosar omkring på isarna, eller skrinnar eller skidar eller på annat sätt är där, ute, på isen. Och det ser väl trevligt ut, i detta fina solskensväder som vi nu haft t.ex. idag. Vi är inte där, vi kommer inte heller att vara där och det finns en väldigt enkel orsak till det. JAG ÄR LIVRÄDD FÖR ISEN! Jag går inte ut på isen oberoende av hur kallt det varit, hur tjock isen är och oberoende av hur många bilar som kört där innan mej. Njuter inte alls av de, är hela tiden på helspänn och katastroftankarna tar över. Min mardröm är att gå igenom isen, hamna i det iskalla vattnet och ja antagligen drunkna. Riktigt största ångesten är att vara i en bil, men det är bara en påhittad rädsla eftersom jag aldrig, mej veterligen ens varit i en bil på isen. Är annars inte en hysterisk människa, brukar kunna tänka rätt så rationellt i de flesta fallen men här är det STOP.

Vi firade ett nyår ute på stugan i Korpo, skulle minnas att det var nyåret 2010-2011. Det var smällkallt och tjocka isar. Vi åkte över till stugan med mönkijä och slede och utvägen gick väl rätt okej. Vi var ute på stugan, badade bastu och bunka och firade nyår i några dagar. Under tiden vi var ute började det blåsa och vattnet steg vilket resulterade i att det kom vatten ovanpå isen. När vi skulle hem var det alltså två lager is med vatten emellan, vilket betydde att man brakade igenom det första lagret. Den ångesten jag kände då är inte jämförbar med något annat, FY FAN och efter den dagen bestämde jag mig för att jag ALDRIG igen kommer gå ut på isen, inte gående, inte med mönikjä NEVER EVER. 

Så här är vi nu sen, hemma på fast mark långt ifrån isar. Visst ser det fint ut på bilderna, men jag vet att det inte blir en härlig upplevelse för mig ändå. Någon annan isnoijare där ute? eller njuter ni alla av att traska omkring där på det frysta vattnet?

IMG_9951

4 reaktioner till “Rädd för att gå på isen”

  1. Jag! Jag sätter inte ens min lilltå på isen. Har så länge jag kan minnas varit livrädd för isen och att falla igenom är min värsta mardröm.
    Har många gånger funderat att hur folk vågar lita på att isen håller..

  2. Jag är inte rädd för isen i sig, trots att jag bär respekt för den. Uppvuxen sedan liten med att vara på isen (samt lärt mig respektera den), vart med både bil och snöskoter på isen. Jag vet tyvärr också flera personer som har gått genom isen och aldrig kommit upp igen.

    Dock är jag livrädd för att ramla och slå huvudet i isen när jag åker skrinnskor oavsett om det är naturis eller någon plan i staden. Jag åker alltid med slalomhjälmen (äger ingen Skridsko-hjälm) idag när jag skrinner. Jag gillade inte att skrinna som liten, så är rätt dålig på skridskor nu som äldre men jag har fått smak för att skrinna nu igen, verkligt kul motionsform som går bra att utföra där jag bor (Pargas). Tyvärr känns det som man är den enda vuxna med hjälm här, de känns lite udda och är jag verkligen den enda vuxna som är rädd om huvudet.

    Hur gör du/ ni?

    1. En bekant till mig skadade sig verkligen efter ett fall på is, nog med mark under men ändå. Så jag vet att jag borde se till att jag har hjälm då jag skrinnar. Ska fixa det genast, både för egen säkerhet och för att vara en bra förebild för barnen. Barnen skrinnar både med hjälm såklart, men även vi vuxna behöver skydda huvudet.
      Men ut på isen (på havet) går jag ej, varken med eller utan hjälm 😉

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.