Att sova i egna rum

Den senaste tiden har det verkligen varit lite upp och ner med tanke på hur vi sover. Efter veckor med olika sjuka barn och flunssor flyttade båda kidsen permanent in i vårt sovrum. Sådär att dom somnar i vår säng och sedan bara lyfts ner på en madrass, eller sover på madrassen med ena föräldern bredvid sig. Och det är kanske ändå inte tanken sådär i det långa loppet. Har inget emot att dom kommer tassande till vår säng mitt i natten om dom vaknar, men dom får helst somna i egna rum i egna sängar, så att jag och Anton kan kolla något avsnitt Modern family, HIMYM, Friends eller någon annan serie innan vi somnar.

Igår åkte våra österbottniska gäster hem igen och jag tänkte att NU kör vi en drive på att få dem att somna i egna rum igen. Vill verkligen försöka få in detta nu i god tid innan lillebror kommer. För även om jag själv vet att vi inte kommer kunna ha 2 barn + bebis + oss själva i vår 160cm breda säng så behöver jag ju inte säga det som orsak till kidsen nu. Känns dumt att den förändringen skall komma sen då lillebror är född. Men innan han föds vill jag verkligen att det blir lite mer rutin på nätterna här igen. Faktum är ändå att jag alltid nattammat liggandes i sängen. Saga flyttades över till sin egen säng igen efter amning medans Adam sedan nyfödd så gott som varje natt sovit mellan oss. Jag vet alltså att dom kan vara så olika, och förbereder mig därför på att lillebror kan vara en bebis som VILL sova med oss. Om vi inte ror i land detta nu på 4 månader, får vi väl köpa en säng som är 4 meter bred.

IMG_2773

en liten lillasyster som sov själv i sin egen säng riktigt bra till hon blev typ 2 år 

Nåja men så igår pratade vi igenom detta med barnen, att nu skulle vi vilja att dom började somna i sina egna sängar igen. Dom somnar så mycket bättre om inte den andra är där och stör, vissa kvällar tar nattningen verkligen en hel EVIGHET och när dom äntligen sover somnar vi vuxna också. Kidsen var inte direkt taggade, dom vill ju helst somna i vår säng. Men jag tänker bara på HUR man ensam skall kunna natta 3 kids i höst? Tänker det ändå vore helt bra att då kidsen att somna i egna rum så att jag kan sitta och amma lillebror utan att dom andra två löper amok då dom egentligen borde sova. Tänker också på att Adam faktiskt skall börja förskolan i höst och vi inte kan flexa med tiderna på samma sätt som nu, t.ex. kan kidsen få sovmorgon nu om dom sovit korta nätter.

I min drömvärld skulle ju 6 och 4 åringen somna själva i egna rum, men de känns som att vägen dit är rätt så lång ännu. Så första målet just nu blir då alltså att dom i alla fall skall somna i egna sängar. Nattsaga och sedan godnatt, ena föräldern sitter med den ena och den andra sitter med den andra. Så gjorde vi igår och båda somnade i alla fall, rätt så snabbt faktiskt i egna sängar. Tillsammans med barnen kom vi fram till att om dom somnar duktigt i egna sängar 10 nätter så åker vi till simhallen sen. Säga vad man vill om mutor, men nu är det ju faktiskt JAG som vill att dom skall somna i egna sängar.

IMG_7646

Hur gör ni andra med barn i samma åldrar? Nattar ni ännu barn som skall fylla 6 år? Nattar ni barn som skall fylla 4? Berätta och tipsa gärna hur ni gjorde för att kidsen skall börja somna själva i sina egna rum. Super tacksam för tips och hjälp!

6 reaktioner till “Att sova i egna rum”

  1. Har ju inte barn i exakt samma ålder men tänkte ändå lämna en kommentar fast jag kanske inte har någo bra tips 😅.. barnen (2år & snart 5år) somnar själv i sina sängar i egna rum, kommer dom bort ur rummet så ber vi dom gå tillbaka till sängen och bäddar ner dom igen och säger Godnatt! Ibland somnar dom på någon minut, ibland tar det en timme o x antal Godnatt.. de blev bara värre då vi satt med i rummet så brukar nu sitta just utanför rummet 🙂 Lycka till!

  2. Våra barn har sina rum på ovan våningen och vi har vårt nere. Vincent sov länge mellan oss. Somnade uppe men ville ner nåt tag under natten. Nu *peppar, peppar* har han sovit hela nätter i egen säng. MEN vi nattar honom fortfarande. Ibland går det fort 10 min, ibland tar det upp till 45 min – en timme. Men tänkte att jag börjar ta tag i det sen när det är ljusare kvällar. Han är lite mörkrädd nämligen. Har nog visserligen börjat prata med honom om det så han vet vad som är på kommande. En annan sak är att han skriker på oss om han vaknar på natten. Han kommer inte ner själv så det är också nånting vi måste ta tag i under ljusare årstid. Vi har nu ett babylarm på under natten så att vi ska höra honom men det är inte hållbart i längden. (Vi klarade annars inte undan magsjukan fast vi höll honom hemma några dagar. Han blev sjuk igår. Blä. :/)

    1. ja jag har inte heller haft varken ork eller lust att ta tag i något under hela hösten, med både trötthet och illamående var det väldigt långt ner på priolistan.. men nu så, nu börjar de kännas som att orken och motivationen finns igen. Skönt att läsa att de går bra att sova på olika våningar i huset, för som sagt är det tanken att vi skall börja med det här inom en snar framtid också 🙂
      Nej vad tråkigt med magsjukan 🙁 vi klarade oss *peppar peppar* denna omgång. Kryiskramar till er!

  3. Snart 5 åring, nattas, ligger bredvid tills hon somnar, vaknar på nätterna och kommer till vår säng. Nyfödd som tar morgon tidigt och äter ofta, skulle nästan vilja ha hnne i sängen och nattamma som dottern, men det blir ju ”lite” trångt, så maken får gå och sova i storasysters rum ibland. Storasyster har alltid varit svår att natta, vill inte vara ensam och skulle inte ha tid för att sova 😊

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.