Ett pissdåligt samvete

Adam är ett känsligt barn, på många sätt, helt underbar och världens goaste men vissa saker är lite jobbigare för honom helt enkelt. Det blev ett långt jullov för kidsen eftersom dom var sjuka 2 veckor innan julen och sen hade dom jullov 2 veckor till. Förra veckan, då vardagen igen var igång, blev jobbig för Adam. Det blev långa dagar på dagis, varvat med barnvakter på kvällarna och kaos hemma mitt i all renovering. Det blev för mycket och igen en gång blev vi påminda om hur känslig vår älskling är. Ikväll var det en mycket olycklig liten kille som somnade, han ville inte till dagis i morgon. Hittills har dagis bara varit roligt för honom, men han hade långa dagar förra veckan och det blev för mycket för honom. Det skär i mammahjärtat då ens lilla duktiga kille ligger gråtande i sängen och vill bli sjuk, ”jag vill bli sjuk mamma, för om jag är sjuk måste du var hemma med mig mamma”.

Det är inte ofta jag känner mig totalt skit som mamma, men just ikväll känner jag mig som den ruttnaste av de ruttna. Just ikväll sitter jag här med en riktigt dålig känsla i magen. Just ikväll känns det så pissigt att ha ett jobb som gör att jag är borta 3 kvällar i veckan. Just ikväll hade jag gärna bara sagt upp hans dagisplats och gosat sönder honom.

MEN jag vet samtidigt att detta är en fas, det är något som går om och snart är han lika glad som vanligt på dagis igen. Snart är det igen vardag med dagisdagar och han tänker inte ens på det. Jag vet också att båda kidsen har en pappa som är lika kapabel som jag att vara med kidsen på eftermiddagen/kvällen. Jag vet att det säkert redan i morgon känns bättre igen, att jag med glatt humör kan vara på jobb samtidigt som barnen har det hur bra som helst här hemma. Jag vet ju till och med att ja i höst inte kommer göra annat än vara hemma. JAG VET! Ändå rinner tårarna, ändå känns det så ruttet.

En fin söndag slutade på ett jobbigt sätt. Även om han var lugn innan han somnade och fick somna riktigt riktigt nära, känner jag att jag borde gjort något mer. Nej vet ni va, att vara mamma är minsann inte så lätt alla dagar. Preggohormoner gör minsann inte detta bättre, är så blödig gällande allt som rör barnen just nu (alltså värre än vanligt).

799A6591.jpg

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.